En salong kan erbjuda en intressant mönstring av ett samtida konstutbud. Den aktuella utställningen utgör ett fint exempel på en regional salong med en mönstring som borde intressera en större publik. Kanske kan den rent av vitalisera konstlivet i länet.
Det skulle ta lång tid att mer ingående bekanta sig med alla de tvåhundrafyrtiotvå verken. Därför låter nog de flesta besökare sin intuition, i kombination med objektens visuella utstrålning, vara vägledande. Att arrangera och hänga en utställning med en så omfattande numerär, är inte enkelt. Men här i Westmanhallen har man lyckats fint.
Det samlade uttrycket formar något av kulturellt upplevelserum. Vissa bilder eller föremål kanske "skaver" lite mot varandra, på grund av skillnader i uttryck. Det är dock precis så det måste vara på en salong.
Inom gruppen av etthundratjugofem konstnärer finns en stor spännvidd beträffande ålder. Vissa av de yngre tar sitt första, trevande steg in i konstvärlden. Till de unga hör Siemone Quest. Hans målning "Väntan" utgör ett bra exempel på att yngre konstnärer kan skapa verk som tål att ställas inför äldre och sedan länge etablerade kollegors.
Morgan Johansson är mest känd för sina fågelmotiv. Nu visar han tre akvareller, vilkas förlagor sannolikt hämtats i ett familjealbum. Omvandlingsprocessen till konst har fått sin basnäring via hans utomordentliga akvarellteknik. En hel del intressant konsthantverk visas på salongen.
Benita Bergfeldt-Löfgrens yllebroderier är ett exempel, liksom Cathrine Egelins hästar i lergods. Med sin "Sommarlängtan" av tovad ull, lyckas Maj-Britt Wretö förena konst och konsthantverk.