Pågår till 20 december
Med offentlig konst avses inte konstutställningar utan den permanenta och platsspecifika gestaltningen. Den är i grunden demokratisk eftersom den är tillgänglig för alla. Men offentlig konst recenseras och uppmärksammas alltför sällan. Den teoretiskt inriktade konstkritiken fokuserar mera på den fria konsten på gallerier och museiutställningar.
Ett sätt att försöka råda bot på detta är Motala konsthalls goda initiativ att nu presentera ett urval av all den offentliga konst som ofta finns utomhus i staden. Man har helt enkelt flyttat in konsten inomhus, dels i form av foton på konstverken, dels faktiska skulpturer, både nya och äldre. Konsthallen bjuder därmed in till samtal om vad som är offentlig konst, vem som bestämmer, vilka konstverk tycker man om etc.
Här finns en finslipad modell av Tommy Jerhammars kända monumentalskulptur ”Vinkelben” ute i vattnet. Och där står en helt ny skulptur av Lovisa Nordstedt. Hon har iscensatt en hare med fyndig hatt, en skulptur som ska placeras på en förskola. Från de djupa gömmorna i gamla Folkets park/hus har man hittat en komplett samling schackpjäser i trä. De är gjorda av Åke Wasén 1984 och mycket uttrycksfulla, halvmeters höga människogestalter. På ena sida de ljusa herrarna och på den andra sidan det litet mörkare, knotiga och arbetande folket. Se bara på den höggravida kvinnan bredvid den äldre, slitna framåtböjda kvinnofiguren. Som helhet en stark samling samhällsberättelser.
Motala kommun har en princip att 0,5 procent av byggkostnaden vid ny- och ombyggnationer ska avsättas till konstnärlig gestaltning. Måtte den leva vidare och förhoppningsvis öka till den närmast klassiska 1 procentsregeln för offentlig konst. Av de 13 kommunerna i Östergötland har ungefär hälften någon form av ambitionsnivå när det gäller program och mål för offentliga, konstnärliga gestaltningar. Proportionerna är ganska väl överensstämmande med landet som helhet.