Till årets utställning lämnade 250 konstnärer in totalt 679 verk till juryn för bedömning. Och de var hårda – bara 55 verk valdes ut till slut. Det kan jämföras med den senaste utställningen för tre år sedan då 274 verk ställdes ut. Det har lett till en viss irritation bland de många konstnärer som fick nobben, men utställningens regler är tydliga.
– Vi har alltid en ny jury för varje utställning och de har full makt över hur många verk som tas med, vill de bara ta ut två verk kan de göra det, vill de ta ut 500 verk kan de göra det också, säger Lena Lindgren, utställningsansvarig och projektledare på Östergötlands museum.
För att säkerställa en objektivitet får inte jurymedlemmarna vara verksamma i Östergötland. De ska inte ta hänsyn till någon lokalstorlek utan enbart fokusera på kvalitén på verket.
– Det är klart att det är lite synd om de konstnärer som inte kommer med, men om man ser sig omkring så är det en otroligt hög kvalité, säger Björn Gustavsson på Östergötlands konstförening.
Hans kollega Anders Lindkvist fyller i att om man vill få ett tvärsnitt av konst i länet så är det här fel tillfälle, här syns bara det bästa.
I årets utställning medverkar konstnärer från 17 östgötska orter, flest har Linköping som har med 12 stycken. Två av dem är de unga konstnärerna Anton Bergström och Johanna Hoffsten, som ställer ut varsin tavla. Angående mängden verk framför de olika åsikter.
– Det har varit lite sur stämning bland konstnärerna men jag är glad att det är färre i år, det ökar tyngden i utställningen och man blir ännu stoltare över att vara med och ens verk får större utrymme, säger Anton Bergström.
Johanna Hoffsten säger att det inte säger så mycket om en konstnär om bara ett av deras verk ställs ut. Hon sökte med tre tavlor, den tavla som kom med heter "Ibrahim", ett porträtt av hennes pojkvän.
– Det här är den första tavlan jag målade efter att jag fick en hjärnskakning på boxningsträningen som tvingade mig till ett uppehåll på två år, säger Johanna Hoffsten.
Hon berättar att hon målar ofta porträtt och alltid utifrån ett fotografi. Hennes teman rör ofta makt, strukturer och frågor om identitet.
Anton Bergström har sin bakgrund i graffitimålning. När han var ung åkte han fast när han målade på en vägg. Det resulterade i att han slutade måla helt i några år.
– Nu har jag vuxit upp lite och förstått att jag inte behöver en offentlig vägg för att måla. Precis som de flesta inom graffitikulturen så jobbar jag mycket med ifrågasättande och samhällskritik, på sistone har det blivit mycket fokus på USA och Donald Trump, säger Anton Bergström.