Titeln är välvald för utställningen, för trots att Gösta Adrian-Nilsson verkligen var en pionjär inom modernismen, så nämns han just som outsider, ofta lite vid sidan om, i 10-30-talens konsthistorieböcker. Därför känns det väsentligt att Norrköpings konstmuseum nu återigen tar ett krafttag för att i grunden presentera hans konstverk och levnadshistoria. Med ett 60-tal målningar, ett 30-tal akvareller, teckningar, collage - samt ett antal skulpturer, assemblage och textilier så känns också utställningen väl representativ fram till 1930-talet.
Överbrygga klyftornaEfter några tidiga symboliska verk kopplat till hans poesidebut, får vi följa GAN: s spännande konstutveckling. Från 1910-talets kraftfulla facettkubism och futurism till 1920-talets välbalanserade geometri, den som också kopplas till den andlighet i konsten som inspirerats av bland annat Kandinsky. I den klassiska boken om GAN (utställningens guide), med texter av Jan Torsten Ahlstrand, Viveka Bosson och Kent Belenius, så nämner Ahlstrand materialisten Legér och spiritualisten Kandinsky som de viktigaste inspiratörererna, och att GAN här strävade efter att "överbrygga de ideologiska klyftorna". Han gjorde det på sitt eget intuitiva sätt, och gav till och med ut en personligt formad bok om "Den gudomliga geometrin".
Ett annat problem, eller kanske mer en konstnärlig drivkraft, var GAN:s homosexualitet - den som då måste döljas med en än rikare symbolvärld. Här kommer det till uttryck i de många sjömansmotiven och i en av konstmuseeets egna målningar: "Maskinarbetaren, 1918".
Det som slår mig när jag betraktar många av GAN:s turbulenta, facettkubistiska målningar i ett rum, är att det blir alldeles "för mycket". De ofta mörkblåtonade målningarna fyllda med diagonala streck och färgaccenter blir svåra att ta till sig. I galleriet till höger finner jag främst alternativet i den dynamiskt välavvägda målningen "Ombord på pansarbåten". Även i de övriga salarna finner jag denna märkliga kontrast mellan de mörktonade, överfyllda och de ljust beskrivande och fint tecknade. Visst pendlar GAN:s dramatiska natur mellan den stramt, krampartade "kraftmätningen" och det mera ljusa, fria och fantasifulla berättandet.
FolkvisemotivDet sistnämnda kommer inte minst till uttryck i hans stadsbilder - från Lund, Stockholm och Halmstad.
Men vad gäller konstnärens poetiska drivkraft (från ungdomen?) är jag särskilt imponerad av avdelningen med folkvisemotiv. Där GAN från 1925 tagit till sig av medeltidens fint rytmiserade kroppar, och utvecklat dem till en sorts "gotisk kubism". I den här serien fascineras jag inte minst av det härligt färgdynamiska motivet "Kvinna med lampa" från 1928.
Spänstiga är också collagen, för att inte tala om den fantastiska "barnboksavdelningen" med "Månresan", "Olles resa" m.fl. Dessa illustrerade sagomotiv som borde få en återutgivning.
Oj, det finns mycket att ta till sig av denne märkliga modernistiske pionjär - med ett ständigt sökande av "Det eviga" i geometrins gestaltning. Och här finns också kompakt modernistisk konsthistoria.