Niclas Malmsten har sin ateljé utanför VÀderstad. I konsthallen visar han skulpturer och foton pÄ temat tid, rum och natur.
â UtstĂ€llningen speglar vad man hĂ„ller pĂ„ med i ateljĂ©n. Man försöker komma nĂ„gon annanstans Ă€n dĂ€r man Ă€r. Och stĂ€ller nya frĂ„gor, sĂ€ger Niclas Malmström, en av konstnĂ€rerna.
Uttalandet stĂ€mmer vĂ€l överens med vad Linköpingsprofessorn Stefan Jonsson lyfter fram i sin nya bok âDen otyglade skönhetenâ. Den handlar om konstens betydelse för ett demokratiskt samhĂ€lle. Konsten drivs av samma impulser som möjliggör idĂ©n och förmĂ„gan att förestĂ€lla sig ett fritt samhĂ€lle, tanken pĂ„ nĂ„got annat. Fantasin Ă€r nödvĂ€ndig i bĂ„da fĂ€lten.
I utstÀllningshallen visar Niclas Malmström foton och tre stora skulpturer som liknar bönder i ett schackspel. Men klotformerna upptill fÄr betraktaren att haja till. DÀrinne skymtar djurskelett och kranier. En gÄtfull och mÄngtydig effekt uppstÄr. Vad betyder det hÀr? Tidens nÀrvaro, förgÀngligheten? Entydighet sysslar konstnÀrer inte med. FrÄgor tvingar oss vidare.
PĂ„ nya simhallen kommer Niclas Malmström att iscensĂ€tta sitt konstverk âLanternaâ. PĂ„ ett av taken kommer den organiska formen av en undervattensvĂ€xt att synas. Den tvĂ„ och en halv meter höga skulpturen liknar nĂ€stan en lykta eller ett mĂ€rkligt lusthus frĂ„n en annan vĂ€rld.
1. KonstnĂ€rsduon Cecilia Aaro och Matilda Fahlsten arbetar alltid tillsammans med offentliga gestaltningar. HĂ€r stĂ„r de framför sitt textila konstverk âMonumentâ i Linköpings konsthall, LinnĂ©gatan 19 B. 2. Clay Ketter kommer att bygga upp ett stort konstverk av plexiglas i tre fĂ€rger med titeln âPorletâ.
KonstnĂ€rsduon Cecilia Aaro och Matilda Fahlsten skapar ett större verk med titeln âVĂ„gsvallâ. Det ser ut som en serie vertikala stavar.
â Metallackade ytor blir tĂ„liga utomhus vid entrĂ©n frĂ„n badsjön in i simhallen. En kĂ€nsla av vĂ„grörelser bildas av uppdelningen i fĂ€rger, berĂ€ttar konstnĂ€rerna.
I Konsthallen visar de ett textilt âMonumentâ. En vacker mönsterportik i grĂ„tt och skimrande blĂ„tt.
Clay Ketter representeras med sina skisser och en modell. Slutresultatet kommer att bli överlappande, mjuka plexiglasformer i olika fÀrger. Liksom de övriga tÀnkte ocksÄ han pÄ vatten, hav och vÄgrörelser.
Kristoffer Zetterstrand: "Mina mosaiker Àr som pixelgrafik pÄ tre vÀggpartier".
Kristoffer Zetterstrand gjorde till en början 3D-modeller av simhallen och vĂ€ggar. DĂ€refter har han planerat in sina visualiseringar i mosaiker pĂ„ tre vĂ€ggpartier vid en mindre relaxbassĂ€ng. Titeln blir âVĂ„gformâ, om vattnets rörelser Ă€ven med tanke pĂ„ vĂ„gor i havet.
â Jag samarbetar med ett italienskt företag som arbetar med en speciell kakelmosaik. FĂ€rgpigmenten tryckpressas in i mosaiker vilket gör de extra tĂ„liga och ger ett skönt ljusspel, sĂ€ger Kristoffer Zetterstrand.
LinköpingskonstnĂ€ren Christina Ruthger överför sina akvareller pĂ„ temat vattenbaserade mikroorganismer till etsningar pĂ„ glas med titeln âFlytâ.
Maja Erikssons "Love Letters".
FrÄn Linköping Àr ocksÄ Maja Eriksson. Hon studerar för nÀrvarande pÄ konsthögskolan i Glasgow. Hennes arbete handlar om att via textgestaltning förhÄlla sig till en Àldre mosaik av danske konstnÀren Jörgen Nash i gamla simhallen.
Konstprojektledaren heter Peter Ojstersek. Han berÀttar om nÄgra av de mycket komplicerade krav som stÀlls i en varmfuktig miljö som de inte hade tilltrÀde till.
â Jag Ă€r imponerad av de Ă„tta konstnĂ€rernas visioner. Och det var ocksĂ„ viktigt i projektet att vi kunde göra en film under processen. Personal och besökare skulle kunna se filmen och fĂ„ en bĂ€ttre kontakt med konstnĂ€rernas idĂ©er och tankar, sĂ€ger Peter Ojstersek.
Konstprojektledare och konstnÀren Peter Ojstersek berÀttar om bakgrunden till den film som ocksÄ finns att se i konsthallen.
Ă tta konstnĂ€rer, tre frĂ„n Ăstergötland och fem frĂ„n StockholmsomrĂ„det.
â Simhallskonsten Ă€r en av de absolut största konstsatsningarna i Linköping i modern tid. HĂ„llbar och lĂ„ngsiktig konst för kommande generationer i ett avancerat och mycket stort byggnadskomplex, sĂ€ger Peter Ojstersek.