Det var inte förrĂ€n pĂ„ 1980-talet som forskare började att intressera sig för trĂ€dgĂ„rdar i konsten. MĂ€rkligt, tycker kuratorn Magnus Olausson â eftersom konsthistorien Ă€r full av dem. SjĂ€lv inledde han ocksĂ„ sin karriĂ€r med att studera element i trĂ€dgĂ„rden och 46 Ă„r senare sluter han cirkeln med en av sina sista utstĂ€llningar pĂ„ Nationalmuseum: "TrĂ€dgĂ„rden â konst och natur under sex sekler".
ââDet mĂ„nga tĂ€nker pĂ„ spontant Ă€r den egna tĂ€ppan, det praktiska att odla och se nĂ„got vĂ€xa. Men det har ocksĂ„ en existentiell dimension: trĂ€dgĂ„rden vĂ€xer, frodas, vissnar och dör. DĂ€rför tror jag att det hĂ€r berör mĂ€nniskor pĂ„ ett djupare plan, sĂ€ger Magnus Olausson, sittandes i en stor sal med mĂ„lningar av paradiset runt omkring sig.
Paradiset kan anses vara den första trÀdgÄrden och i konsttrÀdgÄrdar frÄn medeltiden och framÄt försökte man att Äterskapa det som gÄtt förlorat vid syndafallet.
ââSe pĂ„ renĂ€ssanstrĂ€dgĂ„rdar i Italien eller franska trĂ€dgĂ„rdar, dĂ€r har det handlat mycket om att domesticera den vilda naturen som man sĂ„g som ofullkomlig. Det skulle man med passare och linjal ordna upp, sĂ€ger Magnus Olausson.
MĂ€nniskan hotet
I 300 objekt pĂ„ Nationalmuseum visas historien som trĂ€dgĂ„rdsprogrammen sĂ€llan fördjupar sig i. HĂ€r syns försöken att tukta naturen i exakta skisser â som Ătienne DupĂ©racs tidiga fĂ„gelperspektiv över Villa d'Este i Tivoli frĂ„n 1573. Det finns ocksĂ„ urnor och statyer, till exempel en 185 kilo tung pĂ„fĂ„gel frĂ„n slottstrĂ€dgĂ„rden i Versailles.
SÄ smÄningom kom dock en reaktion mot det vÀlordnade, och en verklig revolution skedde pÄ 1700-talet med insikten att mÀnniskan sjÀlv var ett hot mot naturen.
ââDet Ă€r första gĂ„ngen det hĂ€nder i historien. Det Ă€r den moraliska och ideologiska bakgrunden till den engelska parken. DĂ„ börjar man uppskatta Guds fria natur igen, frĂ„n att den skulle rĂ€tas ut och fixas till pĂ„ ett geometriskt sĂ€tt blir det ett vĂ€rde i sig att den hade en naturlik och vild form, sĂ€ger Magnus Olausson.
Att vi ser samma tendenser att lÄta naturen vÀxa fritt i dag tror han beror pÄ att rovdriften Äterigen Àr för stor. Under 1700-talets krisÄr började man ocksÄ vÀnda sig mot de stora lusttrÀdgÄrdarna av moraliska och ekonomiska skÀl.
ââNyttan kommer in och sprĂ€nger sönder barocktrĂ€dgĂ„rden innehĂ„llsmĂ€ssigt och moraliskt. I Sverige blir trĂ€dgĂ„rdsmĂ€starna som Ă„terplanterar skog den nya hjĂ€lten.
TrÀdgÄrden som status
NÀr fler bostÀder byggdes frÄn 1800-talets mitt fick ocksÄ fler tillgÄng till trÀdgÄrdar. VÀlutbildade trÀdgÄrdsmÀstare tog hit exotiska vÀxter som kolonialismen fört till Europa. TrÀdgÄrden har alltid varit en statusmarkör, understryker Magnus Olausson.
ââFrĂ„n den kungliga sfĂ€ren pĂ„ 1500â1600-talen till svensk medelklass. I dag tĂ€vlar man ju ocksĂ„ om vem har finast trĂ€dgĂ„rd, kan man se i villatrĂ€dgĂ„rdarna, sĂ€ger han.
Den mer personliga prÀgeln representeras hÀr av konstnÀrer som Claude Monet och Carl Larsson, som bÄda gjorde allkonstverk av sina trÀdgÄrdar. Giverny och Sundborn fungerade som stilleben och var anlagda för att passa mÄlningarna.
ââMonet var noga med periodiseringen av vĂ€xterna för sina motiv. Han hade dels en trĂ€dgĂ„rd som var ganska strikt formbunden och sĂ„ anlade han en ny, mer fri trĂ€dgĂ„rd dĂ€r den berömda nĂ€ckrosdammen fanns, sĂ€ger Magnus Olausson och pekar pĂ„ "KonstnĂ€rens trĂ€dgĂ„rd i Giverny", ett inlĂ„n frĂ„n MusĂ©e dâOrsay.
ââDet Ă€r en trofĂ©, den visas vanligtvis i deras basutstĂ€llning.
Carl Larsson speglade ocksÄ hur idealet skiftade frÄn mer ömtÄliga vÀxter till vildvuxna rabatter med pioner och vallmo. I spÄren av den engelska "Arts & crafts"-rörelsen suddades grÀnsen mellan skönhet och nytta dessutom ut och frukttrÀd och bÀrbuskar fick ta plats.
Dras till hemmet
Ăven under 1900-talet Ă„terges privata trĂ€dgĂ„rdar med stor detaljrikedom, som i Hilding Linnqvists naivistiska "Liten trĂ€dgĂ„rd i Chinon". Det Ă€r den lilla vĂ€rlden som lyfts fram. Men i Sven X:et Erixsons "MĂ„larens trĂ€dgĂ„rd" frĂ„n 1942 hotas familjeidyllen av tre militĂ€ra flygplan i skyn.
Under 1900-talets kristider betonades ocksÄ nyttan allt mer. KolonitrÀdgÄrdarna blev en folkrörelse och under vÀrldskrigen odlade man bÄde i folkskolan och i statsparkerna, pÄpekar Magnus Olausson. DÄ liksom nu ser han ocksÄ att folk dras till hemmet och trÀdgÄrden som en trygghet.
ââDet har existentiella drag och det Ă€r Ă€nnu tydligare i vĂ„r tid nĂ€r vi hotas av yttre faror, som krig i Europa.