KvalitetsstĂ€mplar gör juryns MĂ„rten Castenfors i och för sig alltid â men just denna, hans sista vĂ„rsalong som konsthallschef tycker han Ă€r "rent objektivt bra". Kanske var det ocksĂ„ dĂ€rför som den gick sĂ„ fort att hĂ€nga: 316 verk av 150 konstnĂ€rer Ă€r nu utplacerade i den gamla konsthallen. Fyra timmar och 24 minuter tog det för MĂ„rten Castenfors att möblera salarna tillsammans med sin fru.
ââDet Ă€r rekord. Vi har gjort det hĂ€r i 15 Ă„r. Man mĂ„ste ha ett huvud och fyra armar, och eftersom vi tĂ€nker likadant behöver vi inte egentligen inte prata.
Utan celler och jox
à rets vÄrsalong Àr "i positiv bemÀrkelse traditionell", enligt Castenfors. Till skillnad frÄn fjolÄrets nÀstan helt utan covidrelaterade motiv som "celler och sÄdant jox" men desto fler hÀmtade frÄn hemmet, naturen och mÀnniskor. Eventuellt Àr just detta en indirekt följd av pandemin, av att mÄnga hÄllit sig hemma och koncentrerat sig pÄ konstnÀrligt arbete.
Till "hemmabilderna" hör den 30-Äriga UppsalakonstnÀren Lovisa Axellies rosaskimrande oljemÄlning "NÀra men lÄngt bort, lÄngt bort men nÀra" som förestÀller tvÄ tonÄringar som ligger skavfötters i en sÀng med sina mobiltelefoner.
VĂ„rsalongens hedersplats â blickfĂ„nget i första salen â har vigts Ă„t fĂ€rg- och formsĂ€kert mĂ„leri av Fredrik Sundqvist, 61Ă„r och bosatt i JĂ€rna.
ââDet gladde mig att det Ă€r sĂ„ mycket bra saker, det var fĂ„ verk som skavde och som man var tvungen att hitta nĂ„gonstans att gömma.
KĂ€ndisparad
Den första VÄrsalongen öppnade 1921 och sommaren vigs Ät en minst lika tÀt jubileumsvÄrsalong med verk av konstnÀrer som bland andra Sigrid Hjertén, Lena Cronqvist och Lars Lerin som alla nÄgon gÄng stÀllt ut pÄ VÄrsalongen. Nu ska deras salongsverk visas igen.
ââDet blir minst 300 verk, snarare fler. Jag har skickat inbjudningar till folk som lever. Sedan visade sig ocksĂ„ att mycket i Stockholms stads konstsamling har köpts in under just vĂ„rsalongerna. Det blir verkligen "alla kĂ€ndisar som varit med", som nĂ„gon gĂ„ng debuterat pĂ„ VĂ„rsalongen. En kĂ€ndisparad för att visa VĂ„rsalongens potens.
Lars Lerin visas inte just nu, dÀremot en serie sjÀlvportrÀtt av en av hans lÀrjungar, Johanna Backman frÄn Karlstad som i tv-programmet brukade rita den norske schlagerstjÀrnan Alexander Ryback.
ââDet var det enda hon sysslade med de tvĂ„ första sĂ€songerna. Nu gör hon fantastiska sjĂ€lvportrĂ€tt, sĂ€ger Castenfors.
Ăven om vĂ„rens salong kan förefalla estetiskt lugnare Ă€n vanligt rĂ„der ingen brist varken pĂ„ udda tekniker eller motiv. Klara Knutsson portrĂ€tterar kvinnor i intarsia. GöteborgskonstnĂ€ren Lena Trapp, född 1974, har skulpterat en mĂ€nniskoliknande gestalt helt klĂ€dd i lĂ„ngt mĂ€nniskohĂ„r: "Carry me home".
Matta om ett sÄr
HĂ€r finns ocksĂ„ möbelkonst. En mĂ„nga meter lĂ„ng maskinvĂ€vd matta bĂ€r texten "Ăr det hĂ€r tillrĂ€ckligt lĂ„ngt?" Aida Chehrehgosha bearbetar upplevelsen av att som 11-Ă„ring stĂ„ pĂ„ fönsterkarmen i miljonprogramhuset dĂ€r hon bodde. Mattan handlar bĂ„de om ett sĂ„r och om lĂ€kningen av detsamma, skriver hon i en presentation.
Sara SjöbÀck frÄn Malmö har i stÀllet gjort en ljuskrona, "Lights out", av skrotade neonrör, nedmonterade och ÄteranvÀnda frÄn butiker som stÀngt under pandemin.
ââDen Ă€r som ett monument över pandemin frĂ„n butiker pĂ„ gĂ„gatan. Jag samlade och hade nog 100 neonrör frĂ„n början. Allt Ă€r sĂ„dant som jag hittat â en liten fruktsallad av former. NĂ€r jag gjorde det hĂ€r verket lĂ€ste jag mycket Karin Boye, om hennes idĂ©er om ljus i staden.