Måleri och teckning
Pågår till 16 december
Målningar på kändisar är ett vanligt tema, alltför vanligt i både dåtid och nutid. Konsthistoriskt var det ju en viktig försörjningskälla för konstnärer. Sen tog fotografin över. I dag har efterfrågan ökat igen. Originalporträtt i olja betingar höga priser.
Konst som avbildar foton verkar ju rätt meningslöst. I förstone verkar det som om Hanna L Herder fallit i samma fälla. Vernissagekortet med Dolly Parton kändes avskräckande. Nej, inte en till som visar sin tekniska skicklighet utan att problematisera eller lägga till egna idéer.
Men efter hand förändras min förutfattade mening vid närstudier i galleriet. Det blir alltmer intressant. Ett slags idébaserat måleri. Fredrik Reinfeldt framställs nästan som en transa i ett porträtt som liknar Roslins 1700-talsmålningar. Och han som sa sig vara en ”stridshingst” under valrörelsen. Och vad sägs om Einstein som galant balettdansös? Riktigt roligt faktiskt. Humor och idérikedom – absolut!
Vermeers ”Flicka med pärlörhänge” från 1600-talet återuppstår som dagsaktuell tjej med huvudduk och punkjacka. Det duggar tätt av referenser. Och Dolly Parton i katolsk påvedräkt blir ju självklart en laddad komplikation. Överraskande är också Staffan Westerberg som Hamlet.
Helhetsupplevelsen av utställningen vrider sig från skepsis i riktning mot konst som kvalificerad nutidsunderhållning. Välgjord entertainment men också viss kritisk distans. Den politiska bettskenan blir dock aldrig farlig. Å andra sidan är det lite tabu inom den seriöst fina konstvärlden att göra så här. Därför kan man känna viss sympati med konstnärens hållning. Kanske skulle utställningen kunna beskrivas som ”habil bilddesign”, det vill säga lite skickligt ytlig men ändå inte ointressant för en bildvan publik. Motsägelser samexisterar både i konsten och i betraktarens öga.