Oljemålningar
Galleri Vända Sida
Pågår till 10 januari 2016
Målningar med mycket rytm, energi och rörelser är vad som kännetecknar Lars Hoffstens arbeten. Stilmässigt kan hans konst inskrivas i en expressionistisk tradition, alltså mycket utlevelse och starkt uttrycksbehov. Former och färger stegras, ibland deformeras, för att öka hettan i bilden.
Men Lars Hoffstens konst är också i hög grad spontanistisk och improvisatorisk. Utfallen mot dukarna är ofta snabba och intensiva. Penslar som trumvirvlar. Resultatet blir ofta bra och levande.
Men ibland kan målningarna upplevas som något ofullbordade. Spontanitet räcker inte alltid till. Det behövs också reflektion och bearbetning, men det finns som till exempel i den täta, genomarbetade ”Mysterious traveller”. Ibland kan det vara bra att stanna upp och bryta ner sina egna mönster för att något nytt ska uppstå.
Som kontrast kan man känna sig imponerad och fascinerad av han vågar satsa så högt och ta risker. Kaos bor granne med gud. Hoffstens ofullbordade påminner oss också om att det är bristerna som gör oss mänskliga, inte det perfekta.
Konstnärens nya utställning är stor och mångtalig, sammanlagt 26 målningar i olika format. De flesta är från de senaste åren, några äldre. Motiven handlar ofta om jamsessions och blöt rotrock som ett kretslopp. Andra har motiv och titlar som refererar till mystiska seanser, extaser, dansande dervischer, sufisk mysticism och pyramider.
Här finns lusten och drivkraften att ge sig hän åt något suggestivt, magiskt utanför sig själv. Han gör det inte lätt för sig. Han kämpar. Problemet är svårlöst. Flow är en fantastisk känsla. Frågan är dock om inte musiken och dansen är bättre medel för att nå transcendens och hänryckning än vad bildkonsten kan erbjuda i sin fysiskt avgränsade materialitet.
Vi som följt Lars Hoffstens breda konstnärlighet inom bildkonst och musik många år, vi kan ju se hur konsekvent och berömvärt han arbetar med sina teman. För ganska precis två år sedan ställde han ut i länsmuseets Stafetten. Grundackorden var desamma som nu. Vissa förskjutningar sker men hans arbetssätt känns igen. Å andra sidan är det mycket vanligt. De flesta konstnärer plöjer och utforskar sina egna fåror om och om igen.
De rörelseenergier och gestaltningar som finns i Hoffstens konstnärskap känns livsbejakande och äkta. Som den finlandssvenske författaren Elmer Diktonius (1896-1961) skrev i en av sina aforismer: ”För att leva behöver ett konstverk icke skönhet; ej heller fulhet. Det måste ha liv.”