Hasti Radpour presenterar nu ett mera öppet och stiliserat bildspråk än tidigare. Samtidigt finns den medvetna anknytningen till den egna bakgrundskulturen och dess historia närvarande. Vi har under åren lärt känna hennes måleri, teckningar, grafik som tekniskt skickligt och fyllt av mytologiska berättelser.
Nu renodlar och skrapar hon fram uttryck och betydelser in på bara skelettet. Ibland framstår bilderna som ett urval stilstudier ur 1900-talets modernism. Allt förstås filtrerat och format i hennes egenart och egenrätt.
Djurmotiv har ofta förekommit tidigare i hennes arbeten. Nu framträder dock svarta kråkfåglar i full ornat. Dessa finns även i Iran. I Nordens mytologi är Odens korpar Hugin och Munin de mest spektakulära. Hasti Radpour har placerat sina fåglar i nutidens torkställningar. Den största och mest imponerande målningen är uppbyggd som en djärv och mycket avancerad komposition på MDF-board. Brutna takformer och konstruktiva linjestråk krönes av ett par yvigt vitala kråkfråglar. Som kontrast hänger chica, färgglada trosor på tork.
Visst finns det också humor mitt bland detta konstnärliga allvar. Fåglar med helgongloria, kvinnoben som tändstickor och pennspetsar, effektiva vapen. Leken och lusten med konsthistoriska stilikoner bland surrealister och kubister. En lustfylld och spännande bildvärld i ständig rörelse är Hasti Radpours signum.
Till sist: heder åt hela idén med Stafetten som pågått sedan 2006. Varje konstnär väljer nästa konstnär, inte museet. Kvinna väljer man och vice versa ur Östergötlands mångfacetterade konstnärskår.