Utställningen pågår till 28 februari.
En god utställning ska vara sammanhållen, stringent och konsekvent. Så kan man tycka. Med elevutställningar är det precis tvärtom.
Själva spretigheten och bristen på enhetlighet är nerven och poängen med en elevutställning. Kreativa utfall och försök åt alla håll är tillåtet. Kvalitetsmässiga ojämnheter är helt naturligt. Detta skärper blicken hos publiken. Vad är bra, vad kan bli bättre?
Allt detta kännetecknar den pågående elevutställningen från Lunnevads konstlinje. Den är brokigt vital och just därför intressant. Här finns serieteckningar, affischer, grafik, målningar, keramik och blandtekniska övningar. Se på de stora gråpappersbilderna med Nike från Samothrake. Vilken är bäst? Och processfotot till vernissagekortet är ju en lysande idé.
Stort allvar och busig humor blandas på utställningen. Inte minst bland de mindre bilderna i tusch och grafik. Sedan finns det några välformulerade målningar med porträtt, en konstart som är extra svår. Övningar, övningar, arbete och åter arbete är vad som krävs. Jag vill minnas att Hans Hermansson sa ofta, på sin tid som lärare på Lunnevad, att det tar fem år att lära sig blanda färg och tio år att lära sig måla.