Målningar
Stafetten nr 29,
Pågår till 28 februari
En närmast ödelagd by har varit utgångspunkten för Elin Redins nya utställning. Men hennes måleri är ändå fullt av liv och impulser. Bildernas kompositioner är djärva och mångdimensionella. Något öde land målar hon inte. Men klangbotten kan ändå vara mörk. Det uppstår en intressant spänning mellan det övergivna och det levande i miljöerna. Man behöver alltså inte måla något dystert på ett dystert sätt. Det hade blivit trist och tråkigt.
Konstnären befolkar sina komplexa scenografier med egna människor, ibland som collage. Färger ställs mot färger. Mycket rött, blått, grönt, violett, här och var brunt. Om man kisar med ögonen, skulle de föreställande motiven bli nästan helt abstrakta. Bredpenslade fält ställs mot detaljteckningar och figurer. Mångtydiga rumsligheter uppstår. Ett kalejdoskopiskt måleri. Många ingångar och utgångar uppstår. Labyrinter som håller öppet för betraktaren åt flera håll.
Elin Redins konstnärskap kännetecknas ofta av just denna tvetydiga svävning mellan fantasi och handfasta realiteter. Låt oss lyssna till hennes utställningstitlar de senaste åren. 2014 hette utställningen på Galleri Sander ”Återblickar och förvirrat tillstånd”. I oktober 2015 var titeln ”Fast och föränderlig” på Galleri Kraftverk i Mjölby.
Och nu lakoniskt korthugget ”Ödelagt”. Ett tillstånd som låter definitivt och drakoniskt. Men i konstnärens händer transformeras allt till liv igen. Som om hon ville återskapa det sorligt döende till sin forna värdighet. Att föreställa sig bygatan med människors gester, samtal, skvaller, skratt och blickar. Konstskapandet som en motståndshandling mot förfall och undergång. Där konsten icke är, där finns död. Där konsten finns, där finns liv.