Det glada 20-talet väntar, eller?

Ett nytt decennium står för dörren. Gör dig redo för det glada 20-talet. Eller hur blir det egentligen?

Micke Pihlblad.

Micke Pihlblad.

Foto: NTM

Krönika2019-12-28 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Visst skulle det vara skönt om ett nytt ”roaring twenties” stod för dörren. En tid som präglas av framtidshopp, ekonomiska framsteg och en social, konstnärlig och kulturell dynamik. Ungefär så som ”Det glada 20-talet”, måhända lite slarvigt, brukar beskrivas.

Det fanns självklart problem och missförhållanden även då men åren efter första världskriget fram till börskraschen 1929 framstår ändå i ett längre perspektiv som en lycklig tidsålder, åtminstone sett i en europeisk och amerikansk backspegel. Det var jazzåldern, klädmode som spreds i de breda folklagren och inte bara för de besuttna som hade råd, populärkulturens födelse, filmens genombrott och kvinnlig rösträtt som infördes i de flesta länder. Drömmar om en gränslös artistisk frihet och experimentlusta inom konst och litteratur bubblade i de stora världsmetropolerna och spreds över världen genom nyskapande verk och evenemang.

Känslan av att ingenting är omöjligt låter väldigt lockande och jag skulle definitivt inte ha något emot om historien skulle ha den goda smaken att vilja upprepa sig.

Fast den som höjer blicken har nog svårt att hitta nåt som pekar på att ett uppsluppet decennium står för dörren, Vi kan titta på exempelvis, tja Sölvesborg... Mönsterkommunen som enligt vissa visioner ska vara exemplet på den nya sköna värld som allt fler verkar vilja gå in i med öppna ögon. Man kan såklart tycka vad man vill men ingen kan påstå att det direkt andas kulturell dynamik med politiska dekret från den styrande majoriteten (sd, m, kd och lokala Sölvesborgspartiet) om stopp av inköp av "utmanande samtidskonst" till förmån för "klassisk och tidlös konst" (vad det nu är?) som "harmoniserar med kommunens historia". Koalitionens 220-punktsprogram för mandatperioden innehåller också godbitar som färre böcker på andra språk än svenska i skolbiblioteken (steget till politiskt godkänd och uppbygglig litteratur blev plötsligt skrämmande kort) och en Kulturskola där det ska utredas "om verksamheten också särskilt kan profileras och knyta an till Sövesborgs kulturhistoria." Självklart finns också den uppdaterade och uppmärksammade kommunala flaggpolicyn med i programmet som innebär stopp för Prideflaggor. Här har Sölvesborg på sikt alla möjligheter att göra gemensam sak med broderlandet Polen som numera har ett 30-tal städer som förklarat sig hbtq-fria.

Välkommen 20-talet, f´låt, 30-talet...