Per Carlsson: Glädje, lust och motstånd mot hoten

Eller använda den? Kulturen alltså.

”Åren blir bara konstigare. Man slutar häpna”, skrev jag på denna plats för ett år sedan. Skulle kunna upprepas; jag gjorde just det. Men vad beror på ens eget ökade, antagligen naturliga, främlingsskap i takt med stigande ålder? Och vad är galet i objektiv mening? 

Eftersom detta inte är en ledarsida så får jag försöka hålla mig till kultur som går emot galenskaperna och hoten.

För några dagar sedan hölls Nobelfesten, en gala som nu har något unket över sig. Glittret blir pinsamt. Det är Matilda Gustavssons fel, fast jag menar förtjänst. 

Hennes reportagebok ”Klubben” rekommenderar jag om du vill veta exakt vad som hände efter det att Dagens Nyheter i november 2017 publicerat en text med rubriken ”18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp”.

Boken beskriver sakligt makten i kulturvärlden, hur långt man kan gå i konstens namn och motsättningarna inom Svenska Akademien. En kulturgärning som adderar något gott; öppnar ett fönster och släpper in sanningens friska luft, om du ursäktar ett högtidligt ordval.

En helt annan bok, men som också den är ett gediget journalistiskt arbete: Kalle Linds biografi om Hasse Alfredson. En historiebok om kultur-Sverige och en berättelse om en kreativ konstnär och hans växande politiska medvetenhet och humanitära engagemang. Om du behöver ett julklappstips så fick du just ett. Kompletterar Jane Magnussons fina film ”Hasse och Tage – en kärlekshistoria”.

För lite mer än två år sedan besökte Violet Green and all between Motala Folkets hus och hyllade rockens och bluesens stora divor och kvinnliga förebilder, varav många glömda. En avslöjande historielektion. 

Det sex kvinnor starka bandet gjorde till exempel en långsam bluesversion av ”Hound Dog”, som den gjordes av upphovskvinnan Big Mama Thornton – tre år innan Elvis fick sin hit. Och ”Whole lotta Shakin”, klassisk Jerry Lee Lewis-dunderhit som ursprungligen gjordes (mycket bättre) av Big Mae Belle.

För en vecka sedan återsåg jag bandet och hela konceptet i en intimare lokal. I Motala gav jag konserten tre stjärnor. Sedan dess har ett flitigt turnerande gett bandet en pondus och spelglädje som nu är mer än femstjärnig. Ett tips på kultur som fyller två tunga funktioner: sprider lust och glädje – och gör världen bättre. Håll koll på var Violet Green spelar härnäst, de turnerar under nästa år.