Få väcker så heta känslor som Jan Guillou.
Väldigt många verkar förfärande glada att få klappa till honom nu, när mästeravslöjaren själv är den som sitter i förhörsstolen.
Hämnden är ljuv, var det första jag tänkte när KGB-affären började rulla i lördags.
Han får faktiskt skylla sig själv. Guillou tycker om att smasha hårt i varje debatt och är expert på att trycka till sina motståndare. Dessutom är det naturligtvis är retsamt att han själv är hjälte i sin skrivande biografi "Ordets makt och vanmakt".
Men han är, i mina ögon, ett fenomen. Den störste bland journalister, författaren till "Ondskan", uppväxtskildringen som slagit an hos generationer vid det här laget. Dessutom skaparen av Hamilton och Arn och en rad andra böcker. Alla skrivna med en vilja att föra fram ett budskap.
Klart vi ville ha honom till Linköpings Bokens dag i år när han dessutom nästan hamnade i finrummet, låg på Stora kritikerlistan och blev intervjuad i "Babel".
Ända tills KGB exploderade.
Fotografen Mia Karlsvärd och jag gjorde först en trevlig intervju med Jan Guillou under bokmässan i Göteborg.
Den fick jag kasta.
Istället fick det bli en ny KGB-intervju på telefon.
Han gjorde ett mycket ärligt och trovärdigt intryck, kan jag säga, men jag känner mig samtidigt en smula jävig. Corren är med och arrangerar Bokens dag, det är jag som har bokat Guillou, dessutom via min kusin, som är Jan Guillous fru Ann-Marie Skarp.
Ville bara att ni skulle veta det innan ni läser intervjun här intill.