Vi lever i en tid av prövning.
Skatteverkets deklaration har kommit för att säga oss hur fattiga vi är, den meteorologiska våren hånar oss med nyckfulla växlingar och i Linköpings domkyrka elchockades en oskyldig kyrkobesökare av polis mitt under högmässan.
Vid en första anblick verkar den stackars elchockade besökaren ändå ha haft någon form av skuld i debaclet som utspelade sig i söndags. Larmet till polisen gällde någon som ristade i golv och inredning med kniv under pågående gudstjänst. Men när polisen väl var på plats konstaterades att föremålet inte var knivlikt nog för att utgöra någon fara och skadegörelsen därmed inte heller skadlig nog för att utgöra någon skada.
Inget brott var begånget och kyrkobesökaren grillades helt oförtjänt.
Det finns många att tycka synd om i den här historien. Polisen som fick rycka ut trots att inget brottsligt pågick. Kyrkobesökaren som zappades på orättvisa grunder. För att inte tala om de andra deltagarna som fick sin högmässa störd av både knivliknande föremål och polisingripanden. Sällan har fler blivit besvikna under en och samma gudstjänst.
Det var såklart passande att det skedde under den första söndagen i fastan, när vi ska göra uppoffringar. Ut med julefröjden, in med påskens lidande och elände. Så står det skrivet i kyrkoårets kalender och så har det alltid varit. Säkert kan det vara välbehövligt med en smula umbäranden då och då, men har det inte legat en våt filt av jämmer över hela året såhär långt? Jag vet inte om vi klarar mer.
Den vanligen så sprakande melodifestivalfinalen i lördags blev en tårfylld jordfästning av den ursvenska mellodängan. Måns Zelmerlöw grät över sin andraplats, Dolly Style över sina uteblivna fyrverkerier och åttaåriga barnradioreportern Majken Skarin grät över att finska KAJ vann – för all del av glädje, men det får falla under ungdomligt oförstånd.
Även utanför landets gränser är stämningen dyster. Varje veckoslut gör amerikanska "Saturday night live" sketcher om det rådande politiska läget i landet, men deras parodier lyckas inte längre överträffa den äkta varan. Det blir bara bleka kopior.
Mer misär än så behövs faktiskt inte. Låt oss skippa fasta och påsk i år och hoppa direkt till pingsten – hänryckningens tid. Det kan kännas lite motigt att lustfyllt låta sig uppfyllas av den helige ande i så dystra tider. Men kanske kan den lokala polismakten bistå med en kyss på 50 000 volt för att få fart på fläsket.
Jag är redo att pröva vad som helst.