Fadime Sahindal mördades av sin far vintern 2002.
En av dessa hjältar är riksorganisationen GAPF.
Den 14 januari höll GAPF den årliga Fadimegalan, dit jag hade äran att bli inbjuden. Med starka tal av politiker som före detta statsminister Magdalena Andersson, påmindes publiken om initialerna bakom riksorganisationen namn: Glöm Aldrig Pela och Fadime.
På galan tilldelades Pela– och Fadimeutmärkelsen Unni Wikan, professor i socialantropologi, som länge ställt grundläggande frågor kring Fadimes död: Vad får en pappa att ta livet av sin dotter? Vad får en mamma att vittna för sin man som mördat deras barn?
Debatten har tidigare cirkulerat kring religiösa friskolor och slöjtvång, och besvarat frågorna ovan med att peka på familjens kurdiska bakgrund. Wikan kommer med ett annat perspektiv där hon skiftar fokuset från religion och etnicitet till kultur och tradition.
I studien “Om Heder” förklarar professor Unni Wikan att “heder” är en kulturell idé som präglade både Europa och Mellanöstern under medeltiden. Begreppet “heder” var ett könat ord som förde ett maskulint narrativ om hjältemod och ridderlighet. Medan heder gällde för män, var motsvarigheten för kvinnor kyskhet.
Avvikelser från hedersnormer; som innefattade bortgifte, könsstympning, eller sex utanför äktenskapet, resulterade i att kvinnan, som förde skam till hemmet, tvingades välja mellan landsflykt eller död. Om kvinnan istället gick ut med sin skam till allmänheten i hopp om räddning hade pappan, enligt hederskulturen, inget annat val än att ta livet av sin dotter.
Denna medeltida tradition speglar de tragiska berättelserna om Fadime och Pela.
Två månader före sin död höll Fadime tal i riksdagen. Hon gick ut med att hon förälskade sig i en svensk man, och när paret upptäcktes av hennes pappa blev de båda misshandlade. Hon berättade att pappan, som familjeöverhuvud, hade som enda uppgift att vaka över familjens heder genom att värna om kvinnliga släktingars kyskhet. Hon gick även ut med att hennes lillebror fick i uppgift att ta livet av henne eftersom hon vägrade att förvisas till hemlandet av familjen.
I och med Fadimes tal i riksdagen hade hon inte bara brutit mot hederskoden genom att neka bortgifte och välja Patrik, utan hade hon även gått ut med familjens skam till allmänheten. Fadime uppfattades alltså som en återfallsförbrytare; en skamlig rebell som ville inget mindre än att trotsa, avslöja och rasera hela systemet.
Därför kände pappan att han inte hade något annat val än att ta på sig sonens börda, och skjuta ihjäl sin dotter. Och därför kände mamman att hon inte heller hade något annat val än att vittna för sin man, i hopp om att inte föra ännu mer skam till familjen, förklarar Wikan i studien.
Men trots pappans förvrängda besatthet med heder, blev det Fadime som dog som en hederlig hjälte.
I sitt tal på Fadimegalan 2024, hävdade S-ledaren Magdalena Andersson följande:
“Den svenska debatten om hedersförtryck har blivit bättre, den har blivit ärligare, och tydligare. Men förtrycket lever kvar.
En anledning till varför förtrycket lever kvar i Sverige är för att vi saknar kunskapen om heder och dess djupare implikationer. Vi tolkar det som en främmande fråga om invandring och religion istället för en allmän fråga som berör oss alla. Detta leder till att vi tar avstånd från problematiken och blundar för dess verklighet.
Fadime var inte muslim, och hennes familj var icke-praktiserande muslimer. Hon mördades inte i Guds namn, utan i Hederns namn.
I studien “Om Heder” förklarar Wikan att hederskulturen är en exemplifiering av patriarkatet, där syftet är att upprätthålla en förtryckande manlig ordning på kvinnors sexualitet. Wikan förklarar även, motsatt till gängse uppfattningar, att hedersrelaterat våld har inget att göra med islam, men är grundat i föråldrade seder och traditioner som tränger sig in i vår samtid.
Glöm aldrig Pela och Fadime.
Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp
Gift Blessing är litteraturnörd och rapstjärna från Skäggetorp.