Hög tid för en svensk kulturkanon

Äntligen en tydlig kulturpolitik!
Kulturministerns viktigaste uppgift är att göra kulturen tillgänglig för medborgarna, inte blidka kulturinstitutioner och utövare eller pådyvla ideologiska föreställningar på allmänheten.
Parisa Liljestrand kan bana väg för ett friare och starkare svenskt kulturliv.

Parisa Liljestrand (M) får mandat att driva en tydlig kulturpolitik i rätt riktning.

Parisa Liljestrand (M) får mandat att driva en tydlig kulturpolitik i rätt riktning.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2022-10-18 14:42
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den legendariske svenske kulturministern Bengt Göransson (S) formulerade den nyktraste av kultursyner. Som bildad man vände han sig mot den demokratiska traditionens ursprung i antikens Aten. Utöver templen, marknadsplatserna, torget Agora där folkförsamlingen fattade sina politiska beslut och arenan för idrottandet, fanns förstås Dionysosteatern där Greklands främsta skådespel bevittnades av upp till 17 000 åskådare. Det var i teatern som atenarna genomgick katarsis, renade sina själar och lärde sig vad innebär att vara människa.

undefined
Saknad. Kulturministrar av Bengt Göranssons (S) kaliber har in synts till på årtionden.

Göranssons poäng är att precis som ett gott samhälle behöver idrottsanläggningar där vi kan vårda våra kroppar och förundras av atleters stordåd, så måste vi ha teatrar, konserthallar, konsthallar, bibliotek och biografer som roar och underhåller, men framför allt vårdar vårt inre och ger rum för reflektion kring vilka vi är och vad vi vill med våra liv och vårt samhälle. Det kan förstås finansieras med privata medel om det går, men framför allt är det en gemensam angelägenhet precis som sporthallarna att skapa en struktur för ett levande kulturliv. Göransson liknande det vi hushållsekonomi, allt vi investerar får vi inte direkt avkastning i form av reda pengar, utan av meningsfulla liv. 

undefined
Har något fått fart på kulturlivet som Leif Pagrotsky (S)?

Många kulturministrar har sedan Göransson lämnat ett blekt intryck och glömts bort. Leif Pagrotsky (S) var väl den siste kulturministern som gav uttryck för entusiasm och genuint intresse. Själv såg jag honom nyligen få fart på dansgolvet under Expressens kulturfest. 

undefined
Lena Adelsohn Liljerorth (M) sjösatte kultursamverkansmodellen 2011.

Lena Adelsohn Liljeroth (M) sjösatte kultursamverkansmodellen 2011 med syfte att stärka det regionala inflytande över kulturlivet. Den har varit omdiskuterad, inte minst hur stora skillnader de nu är mellan regioner i hur mycket pengar de lägger på kulturen. 

undefined
Under Alice Bah Kuhnke (MP) växte identitetspolitiken och värdegrundshysterin till.

Samtidigt började de identitetspolitiska vindarna blåsa genom det svenska kulturlivet med välvilliga värdeord som “mångfald” och “mänskliga rättigheter”. Men det som skulle sänka trösklar och inlemma fler kantrade i stället i moraliserande pekpinnar som växte sig allt längre under miljöpartisterna Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind.

undefined
Amanda Lind (MP) fick ta över Alice Bah Kuhnkes kulturpolitiska arv och hantera problemet med minskad konstnärlig frihet.

Förra året kom Myndigheten för kulturanalys med en rapport som visade att principen om en armlängds avstånd, att politiken inte ska lägga sig i kulturens innehåll, satts åt sidan genom hårdföra bidragsdirektiv om just mänsklig mångfald som ledde till konstnärlig ensidighet. Det fick Jeanette Gustafsson (S) att i direktiv slå fast vikten av konstens frihet.

undefined
Jeanette Gustafsson (S) tog den konstnärliga friheten i försvar .

Parisa Liljestrand (M), utbildad lärare och tidigare rektor, har inte nämnts bland förhandsfavoriterna, men som ny kulturminister har hon har nu alla möjligheter att styra kulturpolitiken på rätt köl mot bildning och fritt skapande. 

undefined
Parisa Liljestrand (M) får mandat att driva en tydlig kulturpolitik i rätt riktning.

Det gäller att fortsätta hålla en armlängds avstånd, inte bara rörande kulturlivet, både forskningen och medierna ska slippa ideologiska propåer, det är bara kontraproduktivt och fortsätter att stöta bort de människor från kulturscener, nyhetersmedier och akademin som nu har röstat som de gjort. Det stora problemet har varit att man dikterat och pekat, inte öppet diskuterat nu konfliktfyllda begrepp som “demokrati” och “mänskliga rättigheter”.

undefined
Nya kulturministern Parisa Liljestrand (M) har alla möjligheter att få den svenska kulturpolitiken på rätt köl.

En viktig frihetsreform kan bli de långsiktiga arbetsstipendier den nya regeringen vill inrätta, sådant som ger kulturskapare ro att utvecklas utifrån sina egen konstnärliga kompass.

undefined
Selma Lagerlöf 1938. Hon skrev den litterära geografiklassikern "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" på uppdrag av den svenska skolan.

Framför allt är det angeläget att få till en litteraturkanon, en början till en nationell kulturkanon som svenskarna kan samlas kring. Själv har jag argumenterat för den statliga läsebokens återkomst. Från 1860-talet fram till 1950-talet sattes en standard genom en läsebok som lärde alla svenska elever att läsa. Den innehöll både den klassiska och den bästa samtida litteraturen. Dessutom anlitades Sveriges då främsta författare att skriva skönlitterära läroböcker inom olika ämnen, exempelvis var det så Selma Lagerlöfs geografiklassiker “Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (1906) kom till. 

undefined
Kulturchefen Erik Jersenius ser fram emot en ny tydlig kulturpolitik som främjar konstnärlig frihet och bildning.

Det är det jag allra helst ser att Parisa Liljestrand gör, att ta Svenska Akademien till hjälp och samla de stora förlagen kring att anlita Sveriges främsta författare att skriva böcker av litterär höjd i skilda ämnen som lockar våra unga till läsande och bildning.