Arenorna Àr ibland inte alls som man vÀntar sig; ibland finns de egentligen inte alls.
En minnesvÀrd kvÀll i Vallaskogen i Linköping traskade jag ut med en uppfÀllbar stol. DÀr i sjÀlvaste naturen satt redan en liten publik pÄ stock och sten, med korrekt avstÄnd mellan varandra, tror jag.
Ăstgötamusiken gav skogskonsert. Fri entrĂ©. Jag placerade mig under en prĂ€ktig gran nĂ€ra Ăstgötabandet och medan sensommarskymningen övergick i mossmjukt mörker blev det spelning.
Crusellkvintetten och Ăstgöta Brasskvintett ute i terrĂ€ngen syntes inte frĂ„n dĂ€r jag satt men hördes desto bĂ€ttre. De framförde klassiska blĂ„sarstycken, varvade med Ăstgötabandets ömsom coola, ömsom ösiga jazznummer.
Klyschan mÄ ursÀktas: det var en magisk timme.
Exakt nÀr konserten var slut och vi plockade ihop vÄra eventuella stolar kom Äskskuren. Det blev till att cykla jÀrnet för att komma in under tak. VÀl inne i ett valv i det nÀrliggande bostadsomrÄdet bjöds jag pÄ öl av en annan konsertbesökare.
Bortsett frĂ„n det uppenbara problemet att kulturutövare numera lever under ovissa och ekonomiskt katastrofala omstĂ€ndigheter kan jag Ă€ndĂ„ som kulturkonsument kĂ€nna att man Ă„terigen som sĂ„dan kan ha kul, att kreativiteten inte har dött, att det Ă€ndĂ„ tycks finnas liv â och hopp.
I Motala gavs nyligen en frÄn i vÄras uppskjuten konsert med lokala band. Fullsatt, upp till den statligt pÄfordrade grÀnsen.
Med fasa konstaterar jag att mÄnga frilansande kulturarbetare tvingats byta jobb och bransch. Effekten av den ÄderlÄtningen lÀr vi inte kunna överblicka Àn pÄ lÀnge.
Sedvanlig trĂ€ngsel i köpcentra â och ofta Ă€ven pĂ„ uteserveringar â sticker ju svĂ„rt i ögonen pĂ„ oss som saknar bio-, teater- och konsertupplevelser. Kanske finns det hopp Ă€ven dĂ€r. Om jag fattat rĂ€tt kan det snart komma ett beslut om undantag frĂ„n 50 personers-grĂ€nsen för vissa arrangemang med sittande publik. Kanske kan det betyda att nĂ„gra musiker och skĂ„despelare kan Ă„tergĂ„ till jobbet men det lĂ€r inte bli som förr.
Bokhösten fĂ„r bli kulturtrösten. Klas Ăstergrens bautaroman âRenegaterâ (746 sidor), en ovĂ€ntad tredje del i den svit som började med âGentlemenâ 1980, stĂ„r pĂ„ tur.
LĂ€stips frĂ„n sommaren som gick: Lydia Sandgrens âSamlade verkâ, Bengt Ohlssons âMidsommarnattsdrömmarâ, Thomas Larssons âFyrbĂ„kenâ, Ă sa Linderborgs âEtt Ă„r med 13 mĂ„naderâ och HĂ„kan Nessers âDen sorgsne busschauffören frĂ„n Alster.