Kulturlivet står stilla. Vad blir ett samhälle utan kulturliv; fysiska möten, konfrontation, spontana upptäckter? Istället skärmens nyheter i ett rasande flöde. Men vad är sant? Vad är falskt? Är allt bara ett spel för att underhålla?
Tid att reflektera och omvärdera. Bli medveten om varför har vi hamnat här! Ta in vilka hot vi står inför. Det finns samband och orsaker. Man kan undra vad vi ska med konst och kultur till, i dessa tider…
Men, det är ju i detta människan blir till! Kultur i dess vidare bemärkelse handlar om samtal, kommunikation. Växande. Odling. Kultur i snäv bemärkelse handlar om det estetiska: Gemensamma känslor och uttryck som inte kan beskrivas rationellt. Här finns också det andliga och det omedvetna; dina drömmar.
Vad gör vi då av kultur i medier, det dagliga utbudet? Jag har frilansat i ÖC i mer än 30 år. Förändringen under denna tid har inneburit: Kortare texter, enklare, snabbare budskap. Även minskade resurser beroende på minskade intäkter.
Men när de flesta tidningar på 90-talet slog ihop Kultursidan med Nöje och skapade ett utrymme som ospecifikt blev ”kulturbevakning”. Då var det resultatet av en omvärdering, mot ett mer renodlat journalistiskt arbetssätt. Nyheter om kultur.
Många har glömt idag vad en ”Kultursida” ville vara. Även Correns under några år på 90-talet. Ambitionen var: Analys, diskussion, granskning och bildning. Tunga saker…
Rubriken "Nöje" tenderar att bli förmedling av det underhållande och lättsamma. Handlar det också om det publika och kommersiellt gångbara?
Jag vill inte polarisera dessa företeelser. Inte heller svartmåla de redaktioner som gör ett seriöst arbete med krympande budgetar. Förändringen som skett styrs högre upp och inte alltid medvetet.
Min poäng är att vi gjort oss av med det gemensamma samtalet runt kultur och konst. Vi har gjort oss av med bildningsideal. Vi har låtit underhållning och spektakulära nyheter ta över. Vi har låtit kommers och reklam komma långt in i våra hem och privatliv.
Om det fortsätter står samhället; mer sårbart, mindre eftertänksamt, mindre kunnigt om mänsklig natur. Mer mottagligt för manipulativa budskap och propaganda. Mindre motståndskraftigt mot det ekonomiska systemets drift att skapa ökande klyftor och ökad ojämlikhet, farligt för alla.
Vi riskerar att inte förstå mönstret. För samhällsförändringen sker inte av en slump eller tillfällighet.
Mänskligheten har cirka tio år på sig att stoppa koldioxidutsläppen. För det krävs omläggning av ekonomin till cirkulär, begränsad, tillväxt. Ny energistruktur. Nya matvanor och hållbart jordbruk. Nya, hållbara sociala strukturer. Sannolikheten att lyckas med detta är inte stor.
Men utan en kunnig, mångfaldig kultur är den obefintlig. Det behövs alternativ och insikt när vi måste säga nej till materiella konsumtionsideal.
Den moraliska och etiska diskussionen blir också svår. Varför vi hamnat här? I USA pågår rättsprocesser mot stora bolag som känt till växthuseffekten sedan 70-talet. Att hantera konflikter mellan generationer kräver tolerans, ödmjukhet och kreativitet.
Slutsats: Vill vi överleva, globalt, måste vi skapa en krävande och kvalitativ kultur. Ett levande och öppet samtal. Vidsynthet och nyfikenhet. Strävan efter kunskap inom både praktiskt, estetiskt och andligt. Dessutom långsiktighet och historiekännedom. Tänk alltid sju generationer framåt – och bakåt.