Karl Magnus Moulin: Man måste ändå kunna få dricka sig rimlig

Bara en dag före lönehelgen slog Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning till med en alkoholistsmocka som förklarade att 41 procent av den vuxna befolkningen i Sverige dricker mer alkohol än de borde. Förutsatt att man anser att gränsen för hur mycket man borde dricka ligger vid risk för förtida död till följd av sjukdom eller skada förstås. Det är verkligen inte alla överens om. De som är minst överens om det är de 3,3 miljoner svenskarna som är i färd med att dricka ihjäl sig.

Redan i höstas blev mången nyutnämnd alkoholist upprörd. Det var då Socialstyrelsen uppdaterade sina rekommendationer till hälso- och sjukvården om vilka som ska erbjudas vård. Gränsen för män flyttades till samma nivå som kvinnornas, efter att det visat sig att män – hör och häpna – också löper risk för alkoholrelaterade skador, bland annat cancer.

"Inte realistiskt", tyckte exempelvis Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L), som konstaterade att flera av hans nära vänner plötsligt hade fått behov av missbruksvård.

På ett plan har ministern verkligen rätt. Sverige har under inga som helst omständigheter råd att bedriva vård av över tre miljoner svenskar som dricker mer än de borde. Lyckligtvis verkar det vara ganska få av dem som är benägna att tacka ja till den vården. Poängen med riktlinjerna är att det är statistiskt konstaterat att den som dricker på det viset löper större risk att dö i förtid än den som inte gör det. Sedan får man göra vad man vill med den informationen. På samma sätt som att den som ägnar sig åt exempelvis elitidrott, korpfotboll eller ridning löper större risker att göra sig riktigt illa än den som spelar Fia med knuff. Det kostar på att ha skoj, ta chansen om du vill.

Det är trots allt rimligt att 41 procent av den vuxna befolkningen i landet inte riktigt klarar av att dricka på hälsosamma nivåer. Det är sannerligen inte lätt att stå ut med sig själv vecka ut och vecka in. Själv har jag varit nykter sedan jag efter mycket om och men till slut lärde mig att helt oförställd vara jag. Men vid det laget hade jag ägnat ganska många år till att berusa mig bruklig.

Ifall jag under de år som jag ägnade helgerna till att rumla mig själv till en anständig människa råkade dricka upp några års livstid på slutet så må det vara hänt. Man måste kunna leva med sig själv, även om det är statistiskt bevisat att det leder till döden.