Lustans Lakejer pÄ besök i Linköping 1982. FrÄn vÀnster: Janis Bokalders, Christer Hellman, Johan Kinde och Peter Bergstrandh.
NĂ€r föreningen Annan Musik i Norrköping fyller 25 Ă„r blickar de tillbaka pĂ„ konserter med storheter som Dror Feiler, FlĂ€sket Brinner och Kebnekajse. Inga kĂ€nda hitmakare precis â men jag kĂ€nner igen dem frĂ„n min pappas skivsamling. Om han hade bott i Norrköping skulle han ha varit en flitig besökare pĂ„ Annan Musiks konserter.
Allt han lyssnade pĂ„ var inte konstigt â Pink Floyd, Patti Smith och Fleetwood Mac fanns ocksĂ„ bland skivorna, men nyfikenheten pĂ„ nya klanger och annorlunda instrument ledde till en lĂ„ng rad musikaliska möten lĂ„ngt bortom svensktoppen.
Bra koll hade han ocksÄ. 1977 önskade min bror sig en skiva med Ramones i julklapp, men de hade poserat med ett hakkors nÄgonstans och var dÀrmed otÀnkbara för medvetna förÀldrar. Pappa gav honom i stÀllet Sex Pistols.
1981, nĂ€r brorsan drogs till Gyllene Tider och Noice, köpte pappa en helt nyutgiven debutskiva till honom med ett annat svenskt popband: Lustans Lakejer. Den skivan blev startskottet för hela mitt musikintresse. DĂ€rifrĂ„n vindlade sig mina musikaliska stigar vidare, till David Bowie, Gary Numan och Kent, till tyska industribandet EinstĂŒrzende Neubauten, jazztrumpetaren Chet Baker och den amerikanske singer-songwritern Mark Kozelek. Min upptĂ€ckarlusta Ă€r inget jĂ€mfört med pappas, men den startades av honom.
En liknande instÀllning hade pappa till andra kulturformer: bortom allfarvÀgarna fanns det intressanta. PÄ 70-talet var det ju dessutom viktigt att undvika den amerikanska kulturimperialismen.
Werner Herzog: tysk demonregissör och numera skÄdespelare i "Star wars"-tv-serien "The mandalorian".
Medan jag Àlskade Disney och "StjÀrnornas krig" propagerade pappa för mysko filmer av Werner Herzog som vi sÄg pÄ tv. (Samme Werner Herzog Àr nu paradoxalt nog skÄdespelare i "Star wars"-serien "The mandalorian" pÄ Disney Plus...). NÀr jag fyllde elva Är tog han med mig och sÄg Kurosawas "VÀgvisaren" pÄ bio.
Att inte allt var sĂ„ lĂ€tt att förstĂ„ i filmerna vi sĂ„g var inget problem â det var till och med en fördel. Jag lĂ€rde mig att de bĂ€sta filmerna talade till kĂ€nslorna, att det gĂ„tfulla och diffusa var en sĂ€rskild kvalitet. Med de ögonen sĂ„g vi "Blade runner" tillsammans 1982, ocksĂ„ en milstolpe, och det Ă€r ett synsĂ€tt jag bevarat.
Pappa var född 1942, samma Är som Harrison Ford och Joe Biden. Men han blev bara 65 Är. Sista tiden med cancern var han bara arg, han hade mycket kvar att upptÀcka. För varje dag som gÄr förstÄr jag honom lite bÀttre, och blir lite mer lik honom.