Jesus gjorde några av sina allra bästa trick vid Genesarets sjö.
Det var där han höll ett tal om hur guds rike är som ett smaskigt litet senapsfrö, innan han dagen därpå stötte på en man som var besatt av så många demoner att de presenterade sig som "Legion, för vi är många".
Då förpassade Kristus demonerna in i 2 000 grisar, som lägligt råkade knalla förbi. Svinahjorden blev så till sig att varenda gris genast dränkte sig i sjön och det är till minne av det som vi varje jul tar av daga och trycker i oss senapspanerad gris i vidunderliga mängder.
Strax därefter mättade Jesus 5 000 människor med två fiskar och det är därför varken lutfisken eller den inlagda sillen någonsin går åt.
Jag har inga direkta belägg för att det är den smordes manövrar vid Genesarets sjö som ligger bakom julborden som i detta nu står som spön i backen, men det är den rimligaste förklaringen jag kan uppbåda. Det är något religiöst över hur ett folk unisont kan älska en så usel måltid.
Där finns komponenter till att svänga ihop minst ett halvdussin riktigt smaskiga middagar om man som gäst haft tillgång till ett kök och rimligt utrustat skafferi, men utlagt som plundrat byte från en mindre nogräknad charkdisk. En inkokt lax här, en kalvsylta där, några kokta ägg och varendaste liten del av grisen tillrett på alla tänkbara vis. Ett sammelsurium av sovel.
Ingen är mer förtjust än jag i att äta sig mätt, om detta kan talrika plågade badrumsvågar vittna. Men det är när smaker komponeras till en enhet där summan är större än delarna som mirakel uppstår.
Detta till trots kommer det serveras julmat även i mitt hem när dopparedagen kommer.
Julen är inte en tid att ta strid med släkt och vänner. Grisen och sillen ska stå där de alltid gjort och när maten är äten ska vi dästa slumra i soffan framför tecknade filmer som vuxna kan utantill och barnen inte bryr sig ett dugg om. Kanske drömmer jag då gott om att till mellandagarna få besöka en restaurang där maten är tillagad med smaklökarna i åtanke.
Men mer än en dröm blir det inte. Enligt Matpriskollen har priset på julbordet ökat med sex procent sedan förra julen. Det blir bantningskur för plånboken till Kyndelsmäss. I lagom tid för nästa orimligt dyra kulinariska styggelse:
Semlan.
När det kommer till den viker jag mig inte en tum. Det är en ryslig liten bulle. Jesu lärjungar på Genesarets sjö håller med mig. "De hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna", slår Markusevangeliet fast.
Likaledes mitt.