När Jesus dränkte svinen tog de julglädjen med sig i djupet

Vid Genesarets sjö lades grunden för den vederstygglighet som står uppdukad på allsköns värdshus land och rike runt. Att priset har blivit okristligt högt hjälper inte.

Gris är ju gott, men gärna med något annat än gris till.

Gris är ju gott, men gärna med något annat än gris till.

Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika2024-12-06 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jesus gjorde några av sina allra bästa trick vid Genesarets sjö.
Det var där han höll ett tal om hur guds rike är som ett smaskigt litet senapsfrö, innan han dagen därpå stötte på en man som var besatt av så många demoner att de presenterade sig som "Legion, för vi är många". 

undefined
ˮMitt namn är Legion, för vi är mångaˮ, sa demonerna som hade besatt en man som höll till vid gravarna på en bergssluttning vid sjön. Jesus skickade då in dem i 2 000 intet ont anande grisar som betade strax intill. Som man gör.

Då förpassade Kristus demonerna in i 2 000 grisar, som lägligt råkade knalla förbi. Svinahjorden blev så till sig att varenda gris genast dränkte sig i sjön och det är till minne av det som vi varje jul tar av daga och trycker i oss senapspanerad gris i vidunderliga mängder.

Strax därefter mättade Jesus 5 000 människor med två fiskar och det är därför varken lutfisken eller den inlagda sillen någonsin går åt.

undefined
Även efter att 5 000 kollegor på ett större företags julbord har passerat ligger lutfisken kvar.

Jag har inga direkta belägg för att det är den smordes manövrar vid Genesarets sjö som ligger bakom julborden som i detta nu står som spön i backen, men det är den rimligaste förklaringen jag kan uppbåda. Det är något religiöst över hur ett folk unisont kan älska en så usel måltid.

Där finns komponenter till att svänga ihop minst ett halvdussin riktigt smaskiga middagar om man som gäst haft tillgång till ett kök och rimligt utrustat skafferi, men utlagt som plundrat byte från en mindre nogräknad charkdisk. En inkokt lax här, en kalvsylta där, några kokta ägg och varendaste liten del av grisen tillrett på alla tänkbara vis. Ett sammelsurium av sovel.

Ingen är mer förtjust än jag i att äta sig mätt, om detta kan talrika plågade badrumsvågar vittna. Men det är när smaker komponeras till en enhet där summan är större än delarna som mirakel uppstår.

Detta till trots kommer det serveras julmat även i mitt hem när dopparedagen kommer.

Julen är inte en tid att ta strid med släkt och vänner. Grisen och sillen ska stå där de alltid gjort och när maten är äten ska vi dästa slumra i soffan framför tecknade filmer som vuxna kan utantill och barnen inte bryr sig ett dugg om. Kanske drömmer jag då gott om att till mellandagarna få besöka en restaurang där maten är tillagad med smaklökarna i åtanke. 

Men mer än en dröm blir det inte. Enligt Matpriskollen har priset på julbordet ökat med sex procent sedan förra julen. Det blir bantningskur för plånboken till Kyndelsmäss. I lagom tid för nästa orimligt dyra kulinariska styggelse:

Semlan.

undefined
Lagom till årets första lön, efter att kontot utarmats av allt dyrare julbord, kommer semlan in i våra liv. En vansinnigt torr och tung fralla, bredd med ett tjockt lager smör som inte har kärnats färdigt. Fy bubblan.

När det kommer till den viker jag mig inte en tum. Det är en ryslig liten bulle. Jesu lärjungar på Genesarets sjö håller med mig. "De hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna", slår Markusevangeliet fast.

Likaledes mitt.

undefined
Det blåser i Charlotte Perrellis hår på Genesarets sjö. Hon tog en båttur där när hon tävlade i Eurovision i Jerusalem 1999, knappt 2 000 år efter att Jesus promenerade på den och lärjungarna slöt sina hjärtan för semlan.