I feminismens Sverige får alfahannarna allt

Ny forskning visar att förmögna svenska män inte bara är intelligentare och i bättre form än sina fattigare rivaler, de lyckas också bättre med kärleken och får fler barn.
Det gamla folkhemmet har blivit rena rama djungeln. I feminismens Sverige får alfahannarna allt.

Det gamla folkhemmet har blivit rena rama djungeln. I feminismens Sverige tar alfahannarna allt.

Det gamla folkhemmet har blivit rena rama djungeln. I feminismens Sverige tar alfahannarna allt.

Foto: TT

Krönika2023-01-02 19:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ända sedan debutromanen “Konkurrens till döds” (1994) har den kontroversielle franske författaren Michel Houellebecq gestaltat hur våra kapitalismen inte bara skiljer rika från fattiga utan att den även gör kärleken och familjelyckan till varor på en hänsynslös marknad. 

 I sitt främsta verk “Elementarpartiklarna” (1998) beskriver Houellebecq hur fransmännen, från katolikerna och de borgerliga till socialisterna och kommunisterna, efter andra världskriget och ockupationen var överens om att bygga sin samhällsgemenskap kring den traditionella familjen som samlande institution. Men 68-revolten och den sexuella revolutionen rev även ner det bålverk av normer som sedan något årtusende tillbaka syftat till att någorlunda fördela livet mest väsentliga fröjder. 

undefined
Michel Houllebecq

Houellebecq har inspirerats av den franske marxistiske filosofen och sociologen Michel Clouscard som just pekat på att denna utveckling knappast varit arbetarna till gagn utan endast en växande byråkrati av välbetalda tjänstemän med fina universitetsutbildningar och “progressiva” åsikter. De religiösa traditionerna tog just form för att höja människorna över de djuriska drifter som får fullt spelrum i marknadssamhället.

 I Sverige har vi sett samma utveckling. För fyra år sedan presenterade nationalekonomer vid Stockholms universitet en studie som visade att klasskillnader när det kommer till kärlek och familjelycka är växande. I dag är drygt var femte vuxen medelålders man (ofrivilligt) barnlös, de har inte fått möjligheten att bilda familj. Barnlösa kvinnor är bara hälften så många, det beror på tillgången till konstgjord befruktning (som barnlösa män medfinansierar genom skattesedeln) och det faktum att vissa män bildar flera familjer under ett liv.

De män som inte blir fäder har ofta låg utbildning och inkomst, men även lägre avlönade manlig akademiker ratas av kvinnorna på äktenskapsmarknaden. Det tydliga mönstret är att kvinnor eftertraktar män med högre inkomster. 

Så har det inte alltid varit, på 70-talet då familjebildningstraditionen ännu var stark och samhället mer jämlikt och homogent var det nära på dubbelt så många av de lågavlönade männen som ändå kunde bilda och försörja en familj. Då valde kvinnorna dem av kärlek eftersom männens inkomster ändå räckte till. 

undefined
Det gamla folkhemmet har blivit rena rama djungeln. I feminismens Sverige tar alfahannarna allt.

När feminister ställs inför fakta kan de häva ur sig sådant som att männen måste skärpa sig och utbilda sig. Men är det verkligen problemet? Alla män kan inte ha högavlönade jobb, många av dem måste också lösa andra viktiga sysslor för att samhället ska fungera. Så trots att de är anständiga och hårt arbetande medborgare ska de berövas lyckan att uppleva kärleken och familjelivet? Dessutom döms de till ett liv i ensamhet, när de blir gamla har de varken barn eller barnbarn. Statsvetaren Bo Rothstein har varnat för att den utbredda ensamheten bland män är en växande social risk, att dessa i förbittring förfaller i missbruk och kriminalitet eller blir politiskt radikaliserade. 

Under de senaste 30 åren har klyftan mellan män med och utan barn vuxit. Numera tjänar de som är fäder i snitt 100 000 kronor mer om året än de som inte är det, men för bara 20 år sedan var skillnaden bara hälften så stor. Det ska mycket till för att män som utbildat sig till civilekonomer, jurister, läkare eller civilingenjörer inte ska få bilda familj.

 Martin Kolk är docent i demografi vid Stockholms universitet och har gjort flera studier om familjebildning i Sverige. Han har visat att de män som har bättre hälsa, högre och tjänar mer pengar också får fler barn. Precis som i början av 1900-talet är det nu höginkomsttagare som har de stora familjerna och det mönstret tenderar att bara bli starkare. För många har det i dag blivit för dyrt att skaffa barn, inte minst beroende på höga bostadspriser. Det här går egentligen helt emot det som länge varit den svenska familjepolitikens mål, att alla ska kunna bilda familj genom att ekonomiska och sociala villkor jämnas ut. 

Den svenska forskningen intresserar sig för det ekonomiska aspekterna, men som Houellebecq och Clouscard uppmärksammat så innebär också övergivandet av traditionella levnadsmönster att vi blir mer djuriska när evolutionens urvalsmekanismer får fullt spelrum.