2018 är Ingmar Bergman-år, inte bara hos oss utan i många andra länder; han är ju ett världsnamn och såväl filmerna som pjäser som bygger på dem spelas på hundratals scener.
Det ska i år komma några hylldecimeter böcker om och av mannen också, om hans författarskap har det redan utkommit en, och hans arbetsböcker och dagböcker ska publiceras. Han lär få ett hinsides vredesutbrott så änglafjädrarna yr, eller så att helveteseldarna blåses ut.
Jag är Bergman-freak och har sett filmerna många gånger men är också rätt säker på att han verkligen var en skitstövel vars bemötande av många medmänniskor jag inte skulle ha gillat alls.
Det aktualiserar ett problem med tanke på den Me too-revolt som jag tror och hoppas får eviga konsekvenser: Att skilja verken från upphovsmännen. Bergmans av allt att döma fula behandling av exfruar och barn till trots så är till exempel ”Persona” ett av filmhistoriens mästerverk.
Det gäller att skilja skitstövlarna från konstverken.
Ska det som Kevin Spacey, Louis CK och till och med Harvey Weinstein åstadkommit utplånas? I så fall: vilkas bakgrund ska vi mer försöka kolla upp? Robert de Niros? Frank Sinatras? Shakespeares? Man kan fylla på med hur många namn som helst.
Kevin Spaceys gestaltning av den fantastiskt vidrige karriäristen Frank Underwood i ”House of Cards” uppvisar både storartad skådespelarkonst och en i dessa tider livsviktig kritik av ett korrupt politiskt system.
Men ändå. Det paradigmskifte som gestaltades i måndagskvällens Guldbaggegala av de svartklädda kvinnorna är bland det vackraste och bästa man sett och hört. Och tro inget annat än att det stundar nya – och bättre – tider även för oss män.
I mina krönikor vill jag alltid tipsa om den lokala kulturen. Jag tjatar vidare: stig ut och se vad som händer där du bor. Gå på bio till exempel. Om den fortfarande visas så missa inte ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”.
På Linköpingsscenerna kan du i helgen välja mellan ”Charleys tant” på Sagateatern, ”Äventyret Aladdin” i Saab Arena och nyårsrevyn ”Vind i seglen” på Globenteatern.
I Motala och Vadstena har kulturvåren smugit i gång och de kommande månaderna finns mycket att se fram emot: Jazz- & Bluesklubben i Motala har startar den 10 februari med Elisabeth Kintomanou Group. Vadstena Nya Teater bjuder in Gudrun Schyman till en soffkväll i april och har premiär på sin nya satsning ”Kärlekens mysterium” samma månad. Motalas och Vadstenas teaterföreningar har mycket på schemat och jag ser närmast fram emot ”Var är mitt hem?” på Petrus Magni scen den 11 februari.
Ett boktips: ”1793”, av Niklas Natt och Dag. Om du tror att 1700-talets Stockholm var en idyll så får du en chock – och jag syftar inte på själva kriminaldramat utan på skildrandet av vardagslivet.
skriver krönikor var fjärde vecka