Första gången han kallar henne hora har de varit tillsammans i två år. De har precis flyttat tillsammans. Några månader senare kommer första spottloskan. Kanske hade hon lämnat honom, om hon inte hade varit gravid. Hon, min vän sedan flera år tillbaka, berättar inte för någon. Hon försöker övertala honom att träffa en psykolog, de går i familjeterapi.
Efter barn nummer två eskalerar våldet. Den största anledningen till varför hon inte lämnar sin sambo är på grund av dem. Också dem har han börjat skrika åt, hota och dra i. Om han får delad vårdnad, vem ska skydda dem mot honom då? Hon kan förtränga att han beter sig våldsamt mot henne, men inte mot dem. En dag tar han strypgrepp på henne och trycker upp henne mot en dörr. I famnen har hon sin ettåring. Hemmet är inte längre en säker plats och hon väljer att fly.
Jag beundrar henne djupt. Min fina vän. Samtidigt kan jag inte låta bli att vara rädd. Den farligaste tidpunkten för en kvinna som har levt ihop med en våldsam man, är när hon gör slut.
Jag läser Kerstin Weigl och Kristina Edbloms skakande reportagebok ”I händelse av min död” för att påminna mig om hur våldet mot kvinnor i Sverige ser ut. I juni när de satte punkt för boken hade 299 kvinnor dödats av en man, exman eller pojkvän sedan 1 januari 2000. Kvinnorna var mellan 15 och 91 år, de flesta slogs ihjäl i hemmet. De dödades med brödkniv och stekpanna, några brändes ihjäl, några stampades till döds. Tillsammans efterlämnade de 246 minderåriga barn. För 179 av dem var det pappan som dödade mamman. 51 såg sin mamma dödas. Flera barn försökte ingripa.
Merparten av de 21 kvinnor som misstänkts ha mördats av sina partners mellan 2016 och 2017 hade varit i kontakt med minst två myndigheter innan de dog, visar en undersökning från Socialstyrelsen. Bland annat polis och socialen. Okunskapen om våld i nära relationer och dess mekanismer är fortfarande stor. Hur kan det vara så? Varje år dödas i genomsnitt 16 kvinnor, den siffran har varit på samma nivå i decennier. Samtidigt håller våra kommunpolitiker på att monterar ned landets kvinnojourer. De som har lång erfarenhet av den här typen av våld och som kan erbjuda kvinnor (och barn) skyddat boende och stöd.
Lova mig att ingripa om du misstänker att en kvinna far illa. En stor anledning till varför kvinnor inte lämnar våldsamma män, är för att de är rädda för att bli misstrodda. Det kan jag förstå. För vilken människa slår den man älskar?
