Förra året präglades första dagen av armbandsstrul som gjorde oss besökare hungriga och handlarna fattiga. I år har allt flutit på bättre, och vi har dessutom otroligt nog sluppit både regn och blixtar.
Det innebär inte att FKP Scorpio kunnat luta sig tillbaka under sin tredje festivalinledning.
Trots bättring från förra året har kritiken varit hård mot att så stor andel av artistuppbådet har penis (cirka 80 procent), och det är bara att hålla med. Jag har viss förståelse för att det är svårt att uppnå jämställdhet på en festival som ska vara så bred och stor, och när det gäller nationellt mellanskikt ser det fint ut med Linda Pira, Tove Styrke, Silvana Imam, Zara Larsson och flera andra. Men att det nu gått tre år med Lana Del Rey som enda kvinnliga huvudakt är orimligt.
Har de verkligen försökt? Det finns så klart gott om namn som kan matcha jättebokningar som Robbie Williams, Iron Maiden och Kanye West. Var är Taylor Swift, Beyonce, Lady Gaga, Pink och Rihanna – för att bara nämna de första som kommer för mig.
Angel Hazes sista-minuten-avhopp gjorde inte statistiken bättre. Och inte första dagen roligare för oss som inte riktigt har förstått tjusningen med hardcore.
Förresten tror jag att torsdagen hade känts blek även om jag hade varit en vän av growl och nedstämda gitarrer. Lamb of God och In Flames är så klart toppbokningar på vilken festival som helst, men som huvudnamn står de sig slätt när vi vant oss vid Iron Maiden.
Men slutgnällt nu!
Stämningen är som vanligt på topp, och fortsättningen ser mycket fin ut. I dag är det Robbie Williams, Lars Winnerbäck, Wu-Tang Clan, Muse, Faith No More och Refused, och oavsett musiksmak är det svårt att klaga på satsningen. Att alla råkar vara män är så klart en slump …