Vi hade en inhemsk kanondebatt häromåret, den var viktig. Ingen i offentligheten nämnde Tore Wretmans "Svensk husmanskost".
Dags nu. Originalutgåvan från 1967 utges ånyo, med Stig Claessons teckningar. Om det är för mycket av det stinna ibland och händelsevis daterat - tolv anrättningar av ål! - så spelar det i längden ingen roll.
Hur många kanoniserade poeter och prosaister äger egentligen Wretmans noggranna konkretion och sinnlighet? Hur många skriver så rakt på sak och samtidigt detaljerat om en kalvfrikassé?
Smaklökar förändras dock över tid och med våra nya vanor och näsor kan det vara värt att krydda lite mera än vad Wretman föreslog och vågade. Men grunderna står sig starka som släktgårdens krusbärsbuskar.