Aase Berg: Uppland
Bonniers
MELLANBÖCKER. DET hör nästan till att även de bästa prosaisterna presterar sådana ibland. För poeterna värda namnet är det känsligare. Men undantag finns. Aase Bergs nya och fjärde diktsamling "Uppland" är en riktig mellanbok.
Inte för att den skulle vara dålig, inte alls, snarare för att ambitionerna är nedtonade och kontexten så sluten, familjär. Häromåret utgav Ann Jäderlund "Iris bok", dikter om och till den lilla dottern. "Uppland" är Aase Bergs motsvarighet, med hänvisningar till såväl "bebis" som "mina små softa hjärtegull".
Samlingen tar vid där "Forsla fett", hennes förra och hittills mest oroande och övertygande, därtill Augustprisnominerade bok slutade. Graviditetens och det stundande moderskapets våndor har övergått i ett slags idyll, spejsad och språkfräck men i grunden söligt söt. Den med socialt kritiska horn försedda aggressiviteten har förvandlats till sköna ordattacker blott, gulliga grotesker, allitterationer à la joller, ramsa.
Det bränner till mot slutet, i en trestegsraket som börjar med ett "pösmunkfetto", fortsätter i något "kukvåldiskt" som har med flygplan att göra och avslutas i -- minns i vilket landskap den numera riksbekanta orten ligger -- Knutby.
Men i det stora hela förblir Berg trogen "Uppland ljusland svävareland", eller som det heter i en annan dikt: "Muppland, vårt schlaraffenland."
Lennart Hellsing hälsar, så ock en hel hoper diktare från förr och nu med ljuden och nybildningarna hellre än innebörden och traditionen i sinn, på tungan, i munhålan. Om Berg förr balanserat mellan hieroglyfernas dubbelhet -- både ideogram och fonogram -- så har hon här vippat häftigt till fonogrammets fördel.
Det är dikt, alltså, som vill en annan kommunikation än den rationella, förnuftiga. Dikt som är "ingenting, Tingeling" men finns ändå. Och hörs. Dikt dessutom som stundom må vara uppenbart vuxenalluderande ("Det fladdrar till/ i en tyllgardin") men oftast förhåller sig lojalt till de allra minstas förståelsehorisont: geting är getens barn, hundåren "tar hundra år".
Mellanbok, tveklöst, men lagomlitteratur i mellanmjölkens land -- nej.