Alla minns "Juloratoriet" förstås, inte minst för den fina filmatiseringen. Jag greps av den självbiografiska "Prästungen" där Göran förlorar sin far, pappa prästen i Sunne, när han bara är 12 år. En barndomsskildring som fick mig att sluta andas, minns jag. Språket så vackert enkelt att jag darrar.
*
Men hur rymdpromenerade Fuglesang in i min hjärna tillsammans med just Tunström?
Jo, det handlar om "Berömda män som varit i Sunne", den Augustprisade romanen om lanthandlaren Stellan Jonsson Lök, han som samlar autografer av kändisar som besöker Sunne.
En skön bifigur är den aspackade astronauten Ed som plötsligt dyker upp på kyrkbacken. Stellan tror att han sitter inne med Sanningen, eftersom han ändå varit på månen. Han blir besviken, för att inte säga tillintetgjord när Ed, som visar sig vara barnfödd i Sunne men utvandrad, säger: "Så du blev kvar här?"
Kvar, tänker Stellan. Kvar.
Ja, ni kan tänka er, en kille som farit till månen och en som knappt gått över bron i Sunne.
Men hur i hela fridens namn kom Tunström på att stoppa in en astronaut i mystiske främling-rollen?
Det är inte så spejsat som man först tror.
*
Året i Tunströms roman är 1969, samma som månlandningen då Neil Armstrong blev första människa på månen och Buzz Aldrin den andra.
Sommaren därpå, 1970, kom Buzz faktiskt till Värmland.
Han heter inte Åååldrin på engelska, utan Aldriin på svenska och hans farfar var smed i Stjärnsfors, samma lilla by där jag gick i skolan.
Min bihistoria, som gör att jag minns allt så väl: Ståhejet runt månmannens besök var enormt men få skulle få chans att trycka hans hand. Utom jag, Mari och Karin, vi var ridskoletjejer och avdelades att ta ut Aldrins uttråkade barn på en ridtur.
Den morgonen vaknade jag med blindtarmsinflammation och medan Karin och Mari cyklade till Herrgårn för att träffa super-Buzz åkte jag bårtaxi över bergen till Torsby lasarett.
Äsch, det var inget, tröstade de mig sen, de hade fiskhandslag och sa inte ett ord. Buzz muttrade mest.
*
Inte så konstigt. Senare har han berättat om tomheten efter rymdfärderna, den totala bristen på mening, alkoholism och depression (minns att Tunströms Ed är aspackad) i sina memoarer.
Men som vi kunnat se i sommar så är han tillbaka som rymdprogramsmissionär och en större stjärna än nånsin.
Hemsidan buzzaldrin.com är hyperflott och när jag mejlar och frågar om han minns besöket i Värmland får jag omedelbart svar: "Thanks for your interest in Dr. Aldrin" men tyvärr har han ju inte tid att svara på alla trillioner mejl, men gå gärna in och kolla "the Buzz Live section in the Newsroom" och se om han kommer till din region snart.
Och så avslutningen: "Ad Astra! Team Buzz".
Tack Buzz. Nu ska jag läsa om Tunström. Det är han värd.