Sega, envisa vildmarksmän. Tystlåtna, nästan oförmögna till social samvaro belönas deras självvalda utanförskap vart fjärde år med en vit skiddräkt som i gengäld skänker Sverige OS-guld, tillfällig ära och berömmelse.
Särna-Hedlund, Kiruna-Lasse, Mora-Nisse Karlsson, Sixten Jernberg, Ingemar Stenmark, Gunde Svan och Thomas Wassberg. De utgör en slags arketyp för framgångsrika svensk vinterolympier. I alla fall fram till Turin då plötsligt en rad nya grenar gav glänsande återbäring och soligt leende segrare.
Pernilla viktigastNär den pensionerade sportredaktören Åke Stolt nu skriver sin historia om Vinter-OS är det just den här sortens svenskar han lyfter fram. Plus några som nyanserat Sverigebilden; gamängen Sven Tumba, den första riktigt framgångsrika kvinnan, finskfödda Toini Gustafsson, och så naturligtvis Pernilla Wiberg.
Den sistnämnda ägnas boken längsta text. Med dåligt dold beundran redogör Stolt för framgångarna och frigörelsen för den viktigaste kvinnan i svensk idrott. Boken ger även stor plats åt alla skador och comebacker - viljan, utmejslad i Yxbacken, var enligt Stolt Wibergs bästa vapen. Han drar t o m paralleller med en annan kvinna på östergötista höjdmassiv - Ellen Key på Omberg.
Initierat och klyschfritt"Ringar av is" är en tjock olympisk vinterkrönika där författaren fokuserar på idrottarna och omständigheterna, inte tävlingarna eller resultaten.
Det är befriande både för texterna och språket. Stolt slipper hitta nya eller mindre klyschstinna uttryck för välkända tävlingsmoment. Det är initierat, lättläst och flyhänt berättat, utan tvekan det bästa som skrivits om OS-historien på svenska.
Trots 340 tätttryckta sidor undrar man dock var skridskoåkarna svängde fel? Förutom den melankoliske Tomas Gustafson och lite Hjallis syns varken Heiden, Koss eller Schenk. Bob och rodel gillar Stolt inte alls. Marginellt om skidskyttar och den curling Stolt så träffande kallar tjänstemannasport.
Absurt om nazianstrukenFörutom att den bloddopade och amfetaminknaprande Eero Mäntyranta är det blott två utländska stjärnor som finner nåd hos författaren; 80-talet östtyska konståkningsvalkyria Katarina Witt och norsk/amerikanskan Sonia Heine - OS-historiens två mest haussade ispinuppor. Här kan Stolt kan inte hitta nog med superlativer. Språket slår knut på sig i försöken att följa kvinnornas kurvor och piruetter.
Stolt misslyckas också med att ärerädda den nazistanstrukne svenske IOK-presidenten J Sigfrid Edström. Att kalla honom Sveriges störste idrottsledare ter sig närmast absurt.
Svenska fiaskonI förbifarten bjuds vi också många berättelser om svenska fiaskon - speciellt de flerfaldiga försöken att få arrangera tävlingarna.
OS fördelas fortfarande av 90 i huvudsak äldre IOK-män med intresse för lyx och idrott. Varje gång ger valet av värdstäder upphov till mängder med mutanklagelser, de flesta i efterhand bekräftade. Senast debatterat när ryska badorten Sochi utsågs till 2014 års värdstad.
Stolt påminner om att Falun, som förlorade mot Lillehammer på 80-talet, efter sin stora mottagning delade ut en gåva till alla IOK-medlemmarna; en nyckelring!
Snacka om iskalla ringar!
MAGNUS SJÖHOLM
Magnus Sjöholm är frilansjournalist, bosatt i Malmö, som skriver kultur och sport. Han är också drivande bakom det svenska författarlandslaget i fotboll.