Alan Bennett: Snusk. Två osedliga berättelser

"Nästan oanständigt underhållande" - så hette det bland annat om Alan Bennetts briljanta kortroman "Drottningen vänder blad" (2010), om hur den engelska regenten blir passionerad bokälskare och försummar sina övriga plikter.

Liknande uppskattning passar även åt uppföljaren "Snusk" och dess ironiska lek med roller och masker i en roande, bitvis farsigt uppsluppen, brittisk medelklasskontext.

Därmed också sagt att de ingående "två osedliga berättelserna" i sin nuvarande prosaform, och i Lars Rydings kvicka översättning, visserligen bjuder på härligt skabrös satir, men att deras sceniska potentialer samtidigt känns pockande uppenbara.

En 55-årig, inte alltför sörjande änka är huvudperson i första novellen, "Mrs Donaldson blommar upp".

För att få in mer pengar agerar Mrs D "protopatient" åt blivande läkarstudenter, och kan med stor performativ inlevelse uppvisa symptom på allt från sår på tolvfingertarmen till lättare virus.

Dessutom hyr hon ut rum till ett studentpar, vilket får oanade följder när de vid ett tillfälle föreslår betalning in natura. Det vill säga "se på".

Till sin egen häpnad accepterar Mrs D att bli voyeur - och inser plötsligt vidden av förväntningarnas spel med verkligheten. "Skyddandet av Mrs Forbes" är rena sängkammarfarsen: Mrs F:s narcissistiske son Graham är hemligt gay, men gifter sig med Betty, får ett bra äktenskap, på alla fronter, bara han kan se sig själv i spegeln under själva akten, och även om Betty ibland ligger med sin svärfar.

Allt är oanständigt nöjsamt - i hemlighet (förmodligen).

Tills en av Grahams forna älskare återinträder och sätter fart på handlingen.

Bennett avrundar: "hur mycket bättre ? hade det inte varit om alla ? varit mer öppna mot varandra från allra första början".

Visst, fast då hade det ju inte alls blivit lika snuskigt kul.