BOK
Alec Wilkinson
Polarexpeditionen. Andree och jakten på Nordpolen.
Övers: Emeli Andre och Camilla Jacobsson
Leopard förlag
Under det sena 1800-talet fanns fortfarande två vita fläckar på världskartan, skriver Alec Wilkinson. Den ena var tropikerna, den andra Arktis. (En tredje måste ha varit Antarktis.) I sin bok koncentrerar han sig på några av alla de expeditioner som drog norrut; Sir John Franklin 1847, amerikanen Greely på 1880-talet, och så förstås ingenjören vid Kgl Patentverken, Salomon August Andree, som 1897 gjorde historiens dittills längsta ballongflygning i sitt försök att nå Nordpolen via luften. Expeditionen misslyckades gruvligen. Alla tre deltagarna omkom under oklara omständigheter och återfanns först trettiotre år senare tillsammans med utrustning och dagböcker, på den istäckta Vitön.
Facit har vi. Det åtminstone delvis nya Wilkinson gör är att sätta in Andree i ett historiskt och vetenskapligt sammanhang. Han skildrar tidsandan, de stora upptäckternas tid, med dess fasta tro på att vetenskap och teknik kunde övervinna alla hinder som naturen kunde ställa i vägen för människans behärskande av alla världens territorier. En föreställning som kostat oräkneliga liv.
Det är svårt att inte fascineras av dessa modiga, eller ibland dumdristiga, män – för det var naturligtvis bara män – som trotsade det okända och uthärdade köld, mörker, svält och oerhörda umbäranden, i månader, ibland år. För vad? Ära. Att bli ett odödligt namn, att bli Den Förste. Men också ren och skär upptäckarlusta.
Alec Wilkinsons bok är en välskriven och spännande sammanfattning av polarutforskandets historia. För den som är mera specifikt inriktad på just Andrees öde, rekommenderas dock fortfarande förra årets Augustprisvinnande "Expeditionen. Min kärlekshistoria." av Bea Uusma.