"Pappa småskrattar. Nu minns han själv förresten en bra dröm en gång. När han mötte sin älskade fru Åberg! Då var han glad."
Aha, äntligen en skymt av mamman! Tänker den prosaiske läsaren. Hon fanns i alla fall, någon gång - eller så är hon bara ute och handlar. Men, som Alfons säger: Pappa var ju med om det, "kanske drömmen är på riktigt - och det riktiga är ? dröm?"
I "Alfons med styrkesäcken" ställs den mång- årige filosofen inför helt nya utmaningar, när han drömmer att han blivit kung i det icke-harmoniska "Egenlandet". Och måste tackla ett upproriskt, svältande folk som kräver lyhördhet och respons. Varpå Alfons, som den upplyste despot han visar sig vara, får användning för innehållet i sin praktiska säck: en ficklampa, en sprejflaska, spelkulor, en bulle, knallpulver och en ros.
Sprudlande färgerKung Alfons blir hjälte och folket tjoar: "Festa loss, alle man!".
Första och sista uppslaget går i svart, grått och vitt, och återger ett finurligt eftersamtal mellan Alfons och hans pappa. Drömvärlden däremot sprudlar av färger och perspektiv, alltefter stämningsläge. Den gruvliga torkan är eldfängt rödgul, kanelbullen läckert sockrad, spelkulorna är glimmande juveler och egenfolket små gröna gubbar, gummor och barn. Lyckligt bortsvävande i den blårosa skymningen, alltmedan rosbladen sprider sin väldoftande musik. Ända in på sista, vardagsgråa sidan.
Allvis och återhållenAlfons är sig lik, i brun tröja, bruna byxor och orangebruna skor. Bortsett då från den tindrande kronan - som han tar av sig när han inser att hela grejen handlar om att ta fram sina inre, oanade resurser och dela med sig av kakan/bullen, vara solidarisk (detta förlegade 1970-talsord).
Gunilla Bergström är allvis och återhållen med det pedagogiska, men lekfullt och symboliskt allvarlig runt samtidsegoismen och konstens existensberättigande. Dessutom: Vilket barn har inte önskat sig kunna ställa allt hemskt tillrätta? Bli hjälte för en dag - eller natt.
All makt åt kung Alfons? Låter fint, fast själv skulle han kanske snarare tycka: All makt åt folket.
MARGARETA WIMAN