Skräcken är en urberättelse vars potentialer aldrig tycks sina, och John Ajvide Lindqvist är självklart inte den ende samtidsförfattaren som lyckats göra fräscha inympningar.
Ta exempelvis Andreas Fagers nyskräckelbok "Svenska kulter" (2009). Inte en bok i min smak, likafullt en effektiv crossover mellan myt och verklighet, placerad mitt i det postmoderna grinet.
Även Amanda Hellberg, sedan länge bosatt i England, har sett möjligheterna. I "Styggelsen" (2008), nominerad till Borås Tidnings debutantpris, bjuder hon på en västgötsk spökbrygd av historiskt roterande ondska och övergrepp, religiöst och parapsykologiskt humbug, nutida vardagsrealism samt ett sjätte sinnes kittlande förnimmelser.
En annorlunda vägEn grym roman, och den första i en serie om den synska kvinnan Maja Grå.
I uppföljaren "Döden är en blek häst" - titeln anspelar dels på apokalypsens fyra ryttare, dels på en målning av William Turner - prövar Hellberg en annorlunda väg och ger större plats åt huvudpersonens utveckling, mindre åt den explicita ondskan.
Konstkurs i EnglandAtt hon därtill förlagt sina fiktioner till Oxfords universitetskvarter tillför en smått betvingande atmosfär.
Maja Grå har i nya boken lämnat Västergötland för en konstkurs i England, samtidigt som hennes sedan många år försvunna mor hittas död i Brighton. Mördare okänd.
Väl på plats i Oxford börjar hon anfäktas av otäcka syner och aningar, som i ena stunden doftar liljekonvalj (moderns favoritparfym), i nästa fasansfull kvinnoångest.
Vid sidan om spirar såväl Majas trevande konstnärstalang som hennes motvilliga förälskelse i en av kursdeltagarna.
Spöken och kärlekMord, trauman, studier, hemligheter, spöken, klärvoajans, skräck, vänskap, kärlek - och så Oxford ovanpå det. Too much? Jo. Fast märk väl:
Amanda Hellberg är en lika skicklig och detaljskarp berättare som "Döden är en blek häst" är en ruskigt välkomponerad bladvändare. Och det vill inte säga lite.
MARGARETA WIMAN