"Hemmet" är en ambitiös konstshow, uttänkt och iscensatt av curatorn Benjamin Slotterøy (Interlude Art Lab). När jag bekantat mig en stund med utställningen, inser jag vilken uppsjö av frågeställningar och utvikelser man kan vaska fram i anslutning till begreppet "hemmet".
De fem konstnärerna presenterar väldigt divergerande uttryck. Mats Theselius visar sin omtalade eremitkoja, som kan tjänstgöra som tillfälligt hem i oräkneliga sammanhang och där intimiteten i sig kan framkalla en känsla av egen härd.
Eva Arnqvist har monterat 512 bostadsannonser i ett flera kvadratmeter stort verk. Annonserna är arrangerade efter färgen på möblemanget, vilket lockar fram en insikt om att folk ofta färgsätter och inreder efter rådande ideal och tacksamt lutar sig mot inredningstips från tv-program. På en filmduk visar hon bilder från dockhustillverkaren Lundbys katalog. Bilderna beledsagas av en röst som poängterar perfektionen hos leksaksmöblerna. Redan i tidig ålder får barn lära sig att uppmärksamma ideal och trender.
Ylva Franzén har tillverkat byggklotsar för barn, eller vuxna, eller både och. Vill man radera ut den gränsen, krävs bara en tanke. Ett kraftigt uppförstorat halssmycke signalerar både skönhet och boja. Kvinnan förväntas göra sig vacker, utan hänsyn till om det kan upplevas obekvämt.
Nygårds Karin Bengtsson deltar med fyra stora fotografier. De återger ensamma människor i lite sorgesamma situationer. En ung kvinna tänker sig kanske att en nyligen dödad råbock, som en gest av sympati och innan döden på allvar inleder förvandlingen av kroppen, ska få vila en stund på rena lakan i mor- eller farföräldrarnas utdragssäng. I ett sådant läge är hemmet det finaste hon kan erbjuda.
Ulf Samuelsson, bördig från Uppland, har tillverkat en kluckande flaska, som med sina ljud vill stämma till eftertanke innan den släpper ifrån sig en del av sitt innehåll. Han har också gjort ett tillhörande glas, försett med odöravskiljare, så att brukaren ska slippa den mest påträngande lukten av egentillverkad dryck.