Länge besväras jag av att Torbjörn Elensky inte låter mig dra egna slutsatser. Att han är så uppfylld av uppgiften att "förminska denna formlöst, svällande uppblåsta Kubadröm" att texterna ideligen punkteras av negativa inpass. Ofta känner jag mig skriven på näsan - och önskar att de nog så pregnanta och motsägelsefulla bilderna i "Luisas tupp" fick tala för sig själva.
Efter hand släpper irritationen och jag accepterar förutsättningarna: Elensky kan nämligen Kuba på längden och tvären, är sambo med en kuban, tillbringar flera månader om året i landet och är engagerad som få. Självrannsakande. Ambivalent: "Jag kan inte värja mig mot detta Kuba, som rasar över mig med sin hetta, sina känslor, musiken, naturens väldiga överflöd, bullret ... jag älskar att vara här - men i lika hög grad är det avskyvärt och jag hatar det intensivt."
Den kubanska "charadan", ett slags traditionsburet talsystem med tillhörande begrepp (Häst, Hand, Blod, Räka etcetera), har gett rubriker åt bokens korta kapitel och ringar associationsrikt in vardagslivet i ett "ungt land med tung historia". Ingångarna skiftar: historia, ekonomi, sjukvård, utbildning, politik. USA förstås, handelspartnern Kina, flyktförsöken, exilkubanerna, den svarta marknaden. Musiken, turismen, sexualiteten ("polymorf, tropisk"), prostitutionen.
Könsrollsmönstret fångat i ett statiskt 50-tal. Brott och straff (hårda), angiveri och korruption. Politisk retorik. Frihetskamp, självständigheten 1898. Revolutionen 1959. Fidel Castro, comandante en jefe, som i realiteten har lämnat över till brodern Raul.
"Kuba. Konserverat i avskildhet som en isolerad klipplatå i regnskogen ... i väntan på den inströmning och totala omstöpning som blir resultatet av den oundvikliga öppning som står för dörren."
För Kubaintresserade ett måste. Liksom Thomas Gustafssons standardverk "Kuba" från 2006.