Per Nilsson: Svenne
Rabén & Sjögren
Christina Herrström: Tusen gånger starkare
Bonnier Carlsen
Gunnar Ardelius: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Rabén & Sjögren
Ur både Per Nilssons och Christina Herrströms romaner växer obehagliga sanningar fram. "Tusen gånger starkare", berättelsen om Signe och hennes klasskamrater under en upprorisk termin i nian, läser man under stigande upprördhet: Tänk att det fortfarande är så här! Att killar och tjejer bemöts så olika, att roller formas och stelnar så tidigt. Att vuxenvärlden kan vara så ynklig. Förorda jämlikhet, men inte beredd att ta konsekvenserna.
Inte förrän Saga, en rättfram, idealiserad femtonåring, plötsligt dimper ner i klassen blir osynliga regler tydliga: "Vi hade inte sett att det fanns två planhalvor. Inte förrän hon kom och rörde sig i killarnas".
Herrström räds inte schablonerna. Skjuter gärna över målet och låter ibland sina unga föra högstämda resonemang som inte känns trovärdiga. Ändå drabbas man. Och tänker att den här boken borde läsas av alla.
Saga och Signe når visserligen aldrig ända fram. Inte den här gången. I framtiden kanske. I framtiden kan alla tjejer bli tusen gånger starkare. Måste bli.
Även "Svenne" av Per Nilsson vill provocera. Men bygger mer intrikat.
Fredrik Svensson heter han egentligen. Men det är smeknamnet Svenne som är själva grejen, det "förpliktigande" namn som gör sextonåringen så intressant för den argumentationsskicklige Nils Dackeman och hans politiska nybildning Partiet Rättvist Sverige.
Det tar sin smygande tid, även för läsaren, innan PRS avslöjar sitt rätta ansikte. Och då drar Per Nilsson åt tumskruvarna - allting går käpprakt åt helvete. Den försåtligt populistiska retoriken vinner terräng, PRS blir Partiet med stort P, media utnyttjas, lojaliteter sätts på prov, konfrontationer piskas fram, blir alltmer militanta. Inom Svenne växer konflikterna. Och insikterna.
Ett skrämmande, men inte otänkbart framtidsscenario.
Utformad som en konstfärdig psykologisk thriller.
Till sist debutanten Gunnar Ardelius och "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket". Om den första kärlekens komplicerade väsen. Ögonblicken som stannar upp tiden: "Att vara tillsammans är att vara tillräckligt långt bort från allt annat" ... och som passerar. Förändras, sårar, upphör.
I bakgrunden föräldrar, familjeproblem. I förgrunden Morris och Betty. Korta texter som inte nödvändigtvis måste läsas i den ordning de framläggs. Vackra och sorgliga kortfilms sekvenser. Mycket begåvat.
Margareta Wiman