Samlade skrifter av Sigmund Freud, Band XI, Konst och litteratur.
Med förord av Clarence Crafoord.
Natur och Kultur
Med band elva av Sigmund Freuds samlade skrifter har bokförlaget Natur och Kultur till sist gått i mål med sitt mödosamma projekt vilket krävt ett decenniums arbete. Detta sista band lyfter fram de texter som nu måste ses som mest intressanta hos Freud: de om litteratur och konst.
I psykoanalysens barndom, då det kliniska materialet var magert, behövdes litteraturen och estetiken som fruktbara tillämpningsområde.
Freuds intresse spände sig från den antika litteraturen, via Shakespeare till Goethe och Dostojevskij. I dessa litterära texter såg Freud de ständigt närvarande omedvetna konflikterna mellan samhällets normerande krav och de egna drifternas önskningar.
Bland skrifterna i denna utgåva uppskattar jag mest Freuds möte med Michelangelos Mose. År 1912 besökte Freud Rom och vistades nästan dagligen i basilikan San Pietro in vincoli.
Där konfronterades han med den behornade Moses ansikte i det ögonblick då han stod i begrepp att kasta stentavlorna till marken efter folkets avfall från Jahve.
I detta ansikte såg Freud den vredgade fadern och förhäxades av det. Kanske såg han sin egen far Jacob Freud, missbelåten med sonens avsteg från den judiska traditionen - ett uppror och symboliskt fadersmord. En liknande tolkning återkommer i Freuds analys av Dostojevskijs "Bröderna Karamazov".
Men än mer såg Freud sig själv som en Mose, ämnad att föra folket ur ett förtryckande slaveri; den victorianska trångsyntheten.
Som litteraturtolkare har både Freud och psykoanalysen överlevt dess kliniska tid, vilken nu är till ända. För modern litteraturvetenskap och bibeltolkning är den psykologiska läsningen i dag en självklarhet. Där äger den sin vitalitet. Läs denna samling och se hur det en gång började.