Anders Pihlblad blev offer för ett journalistiskt drev sedan han avslöjats pussande Fredrik Reinfeldts statsssekreterare Ulrika Schenström. Schenström tvingades avgå, för Pihlblad blev konsekvensen ingenting annat än obehaget av att vara jagad av andra journalister. Men det var tillräckligt för att han under ett år skulle gå ner 18 kilo i vikt. Han säger sig också ha förlorat många vänner i släptåget av jakten.
Sedan han hämtat sig har han nu gjort en bok där han intervjuat ett antal kända offer för drevjournalistiken. Det är ett gediget journalistiskt arbete där de drabbade alla får berätta utförligt om hur de upplevt jakten. Det är på ett sätt också skakande, därför att syftet med journalisternas nyhetsjakt ju inte varit att direkt skada människor.
Men det finns en svaghet med boken. Det är att den helt och hållet berättar om jakten sett från de jagades perspektiv. Pihlblad undviker att ta ställning till om drevet var befogat eller inte.
I många fall ter sig drevjournalistiken onekligen överdimensionerad. Syftet är i allmänhet att få någon att avgå och det kan ibland vara för ganska små misstag.
Men det finns också fall där drevet fått sin kraft just av att det kvarstått oklarheter om vad den jagade egentligen haft för sig.
Ta Mona Sahlin till exempel. Hennes stora brott var inte att hon köpt Toblerone på statens kontokort. En utredning fastslog att ingenting som hon gjort var olagligt. Men även efter att drevet upphört kvarstod en oklarhet om varför Mona Sahlin under 90-talets början haft en sådan oreda i sin ekonomi.
Eller ta Lars Danielsson. Det var onekligen inte hans fel att många svenskar råkade illa ut i spåren av tsunamin. Men vad gjorde han den ödesdigra dagen? Uppenbarligen hade han inte ring tre telefonsamtal till sin kollega Hans Dahlgren på UD och det förblir oklart om han alls, som han påstått, tillbringade dagen på sitt tjänsterum. Varför kunde inte någon vakt på Rosenbad intyga att han gått in där?
Det är dessa oklarheter som gör att ett drev växer och till slut blir helt okontrollerat hätskt. I många andra fall kan man däremot tycka att drevet går alltför hårt fram i rena bagatellärenden som innehåller någonting kittlande.
Några av dem Pihlblad intervjuat tror att drevjournalistiken är en följd av kraven på en snabbare journalistik med mindre resurser. Jag tror inte på den förklaringen. Istället är det nog så att det finns en utbredd misstro mot höjdare som antas komma undan med vilka misstag eller rena brott som helst. På det sättet hetsar allmänheten medierna till en intensiv jakt för att bevisa att så inte är fallet. Resultatet är inte alltid hedrande för journalisterna.