Som bokintresserad kan man ofta undra över vad det är som styr vilka författare som får medial uppmärksamhet, och vilka som inte får det. För så är det ju, att ett litet fåtal får en orimligt stor del av utrymmet på kultursidor och i radio och tv:s bokprogram, medan det stora flertalet strävar på i det tysta.
Att det sällan har att göra med litterär kvalité om man blir synlig eller osynlig, behöver väl knappast sägas.
En författare som är värd betydligt mera uppmärksamhet än hon får är Anita Salomonsson. Alltsedan debuten med "Änglabilder" (1994) har hon i ett tiotal romaner skapat sig en egen litterär värld i Västerbottens inland, och befolkat den med en rad levande gestalter, ofta med verklig förankring i historien.
Så också i vårens roman, "I enslighet framfödt". Boken grundar sig på ett autentiskt rättsfall från 1880-talet, där en ung rikemansdotter råkar i olycka för kärleks skull.
Klara Sofia Höglander blir förälskad i den stilige men utfattige soldaten Lars Larsson Seger. Trots att hon vet sin plikt mot föräldrarna och arvet kan hon inte släppa tanken på honom. Medan hon viker handdukar i mangelboden drömmer hon om att få dansa, att skratta och ge sig hän. Men för Kära Mor och Pappepappa – honom som hon alltid förr kunnat linda kring sitt lillfinger – är kärleken en flyktig lycka, något som måste tuktas och hållas tillbaka till förmån för förnuft och anseende.
Likaväl som man ska ha ett välfyllt och välordnat linneskåp att visa upp för släkten, med blankmanglade dukar och ett svall av krusade örngottsband, ska man också ha en ärbar och lydig dotter. Klara Sofia ska gifta sig rikt.
Kaffekokning, tvätt, skurning. Med Anita Salomonssons nästan självlysande lyriska språk skildras vardagssysslorna med en sådan ömsint noggrannhet att de nästan blir till besvärjelser, tidlösa berättelser, hymner om kvinnors liv och arbete. Tingen får liv och röster. Efter några dagars pingstfirande i kyrkbyn väntar böndernas ägor otåligt på dem: "Nakna, svultna och obesådda.".
I all sin stillhet är berättelsen om Klara Sofia oerhört dramatisk och spännande. Att den dessutom bygger på ett verkligt livsöde tillför naturligtvis en extra dimension. Så här var det att vara kvinna i Sverige, för bara etthundratrettio år sedan.
Anita Salomonssons gestaltning av den här tiden, dess miljöer och framför allt dess människor, är oslagbar.