Björn Ranelid är Sveriges mesta författare. Har gräddfil på förlaget - punktligt som klockan kommer en bok av honom ut varje år. Kommersiellt gångbar alltså. Förekommer flitigt i medierna (inte alltid så smickrande, måste medges) och är efterfrågad talare på konferenser, i skolor och bibliotek, i kyrkor och fängelser.
Ändå anser han sig vara landets mest förföljde författare, beljugen, förtalad och kränkt, psykiskt och fysiskt sårad. I årets bok, "Öppet brev till George W Bush" - hans "sista rapport från krigen på jorden" - hotar han rentav att begå självmord.
Borde man inte sluta att recensera en sån författare? Men nu är ju boken ute i offentligheten för bedömning... En anklagelseskrift skriven i en äppellund på Österlen.
Det svåra är att mycket hos denne Ranelid är äkta och, vad hans engagemang, sorg och smärta över tillståndet i världen beträffar, rättmätigt. Vreden mot George W Bush och hans Irakkrig delas av många, liksom kritiken mot amerikansk vapengalenskap, dödsstraff och avrättningar som presidenten kunnat förhindra.
Men kombinationen med ett anspråksfullt ego och påminnelserna om författarens eget "livstidsfängelse" (oljudet från sågklingan i hans huvud, "blekansikte och neger i en och samma person") blir tämligen katastrofal.
Den ranelidska eländeskatalogen, alltför välmjölkad men förvisso inte utan paralleller i USA, utgör mörk fond till hela raden av hjältar och hjältinnor, krigare, apostlar och helgon (bl a pappa Sigvard, typograf och söndagsmålare). Puh!
Formuleringar som "Du har svärdet, men jag har ordet. Glöm inte det" är, oavsett adressaten, alltför övermaga för min smak. Och vad sägs om att kärleken liknas vid "världens första och största atombomb"? Och jämförelsen mellan Jesus, som gjorde mirakler och var idel godhet, och Muhammed, en vanlig människa och syndare, kan inte annat än falla Bush på läppen om han till äventyrs skulle få den under sina ögon.
Ranelid får för många böcker utgivna - de som övertygat med sin samhällskritik och provocerat med sin plädering för godheten riskerar att överröstas.
GUN ZANTON-ERICSSON