I Anna Fredrikssons tredje roman är fyra gamla väninnor på cykelsemester på Österlen. Det är Anja, Petra och Martina, som vill återknyta vänskapen med Jenny. Jenny har det senaste året alltmera isolerat sig. Hon har ett nytt, krävande jobb, och därtill har hennes man varit otrogen.
Växelvis berättas historien i två skikt. Dels cykelturen, dels Jennys tillvaro det senaste året som sedan hon blev mellanchef på företaget, med drivor av jobb, en nedlåtande chef och mobbning från arbets"kamraterna" sakta men säkert går mot katastrof. Ändå blir det hela bara måttligt engagerande. Den hopplösa arbetssituationen är plågsamt väl skildrad, liksom Jenny själv som likt ett mobbat barn i skam försöker dölja för omgivningen vad som pågår. Men i övrigt känns karaktärerna grunda och själva berättelsen lite för konstruerad, särskilt mot slutet när de fyra tjejerna på tjejers vis ska yppa sina innersta hemligheter för varann.
Bäst tycker jag om de fina skildringarna av det österlenska landskapet, med hav och himmel. Här är författaren väl hemmastadd, och det märks.
Men i sina gestalter kan Anna Fredriksson loda betydligt djupare än så här. Det visade hon såväl i den fina debuten "Sommarhuset" från 2011 som i "Lyckostigen" från 2012.