Antisemitism även hos antinazister på 1930-talet

Den traditionella bilden av antisemiten ställer sig alltför ofta i vägen för förståelsen av hur antisemitismen ser ut i verkligheten. Antisemiten behöver inte vara rasist och ännu mindre behöver han ställa sig bakom nazismens folkmordsplaner.

Den stora förtjänsten med Henrik Bachners nya är att han visar hur antijudiska föreställningar på 30-talet präglade också många av dem i Sverige som mest intensivt bekämpade nazismen och dess antisemitiska politik. Samtidigt var de som öppet bekände sig som antisemiter extremt få.

Där finns en viktig lärdom också för dagens Sverige när extrem Israelfientlighet påstås sakna varje samband med någon antisemitisk föreställning och där Israelkritiker som fört fram vad som i realiteten varit antisemitiska påståenden skriker i högan sky om de anklagas för judefientlighet.

Det kan också vara viktigt att ta till sig Bachners förmåga till närläsning av texter när det gäller att skilja mellan en islamofobisk inställning och en berättigad kritik av islamismen.

Det är uppenbart att Bachner själv många gånger häpnat över hur uttalanden som han med rätta uppfattar som antisemitiska tycks ha accepterats som fullständigt rimliga i den svenska debatten.

Att judarna själva bar en stor del av skulden till de antijudiska stämningarna i Tyskland, tycks i allmänhet ha betraktats som en självklar sanning hos ett brett spektrum av deltagare i den allmänna debatten i Sverige. Denna uppfattning kan man hitta också hos dem som med glödande engagemang bekämpade nazismen.

Definitionen av antisemitism var ofta så snäv att mycket, om inte det mesta, av det antijudiska tänkandet inte rymdes inom de ramar som avgränsade begreppet, skriver Henrik Bachner. Det bekräftar ånyo att avståndstaganden från judehat säger ganska litet om hur antisemitismen som företeelse och tankevärld faktiskt förstods.

Ett enda exempel får räcka för att belysa hur långt antijudiska fördomar nådde. Gunnar Heckscher, sedermera ledare för högerpartiet och far till statsrådet (s) och rikspolischefen Sten Heckscher, angrep 1935 i en artikel försäljningen av tidningen Östgöten till socialdemokraterna.

Tidningen hade, skrev Heckscher, ägts av en man av judisk börd. Att han sålt sin tidigare liberala tidning till ett annat parti riskerade att ge näring åt antisemitismen, menade Heckscher. Och skulle antisemitismens vanvett spridas även till Sverige då får nog fallet Östgöten anses ha sin dryga skuld häri, påstod han.

Gunnar Heckschers far, den berömde nationalekonomen Eli Heckscher var jude.

ERNST KLEIN