Om ett par veckor åker Talang-VM-landslaget till Hollywood för att försvara de svenska färgerna, under ledning av den oerhört amerikanska promotorn och leksaksimportören Rakel Gustafsson från Mantorp samt öländske kungavännen och Victoriadagenarrangören Kay Wiestål.
Kay och Rakel gillar USA. Det är därför de övertalar sina unga adepter att hosta upp en ansenlig summa för att åka dit. Och när jag skriver unga menar jag unga - Kay och Rakel bryter historisk is och har för första gången gått in och värvat direkt i våra förskolor. En femåring ska representera Sverige i modellklassen, och det är tydligt att Kay och Rakel själva ser det här som något de vill ska få ordentligt fäste i moder Svea.
Härligt. Jag har själv två döttrar i samma ålder, och en rejäl omgång framför en modelljury är precis vad de skulle behöva. Det skulle en gång för alla ta ur dem det där kommunistdagissnacket om insidor som räknas, allas lika värde och annat mjäk. Ibland undrar man om de tror att man kan se ut och bete sig hur som helst? Och utan att ens poängbedömas? Som det är nu kan det ju dröja ända till mellanstadiet innan de fattar att the yta is the shit.
Men varför nöja sig med modelltävling? In med förskolekidsen i tv. Det är där både uppmärksamheten och pengarna finns. Ge oss "Big Brother kindergarten" med ett gäng fyraåringar som hetsas att intrigera och mobba ut varandra. Ett superkoncept för Kanal 5 vårsäsongen 2010. "Treåring söker fru"? Varför inte? "Spädbarn på is"? Bring it on.
Så mycket bättre mina barns liv hade blivit om de redan vid utkomsten hade mötts av Tony Irving, en sexpoängsskylt och kommentaren Helt okej benteknik, men lite väl kladdig.