Lennart Johansson: I fotbollens tjänst
Albert Bonniers förlag
Sommarpratare blir han i dag. Och nu - med Ken Olofssons benägna bistånd - föreligger boken "I fotbollens tjänst". Den är, snällt sagt, umbärlig. Fastän fotbollsledare på alla tänkbara nivåer, särskilt var han under sjutton år UEFA-president, har Lennart Johansson inte mycket mera än halvkvädna visor att komma med. Eller möjligen just därför.
Pampar är pampar, om än i folkhemskt reko tappning. Och helvetet är, med Sartre, de andra. Alltid de andra. Eller något tredje, främmande, okontrollerbart, svåruttalat. Om alla ändå hette Johansson, eller möjligen Möller, och inte sådant som Burgic, Ortiz, Özkan. Eller, för all del, Berlusconi. Inte ens till världens förmodligen bäste spelare just nu förmår radarparet Lennart & Ken stava rätt. Han heter Cristiano Ronaldo, utan h.
Ur boken läcker en självgodhet och inverterad arrogans som jag tycker mig känna igen från exempelvis Lars Lagerbäck. Som vore Sverige planeten kring vilken de andra borde cirkla. Vi förlorar med 0-2 men killarna visar en fantastisk moral. Finns ingen bättre moral än den svenska. Finns ingen moral alls, utanför Sveas gränser. Helvetet ligger därute.