Asli Erdogan: Skitigt och livsbejakande om Rio

Turkiska författaren Asli Erdogan utbildade sig först till partikelfysiker, övergav yrkeskarriären i Turkiet till förmån för sitt skrivande, gav ut en roman om Rio de Janeiro 1998 och blev utskälld i Istanbul. Tills hon fick nog och flydde till Wien där hon numera är bosatt.

Romanen i sig, utgiven på svenska med titeln "Staden i den röda kappan", fick ett ljummet mottagande. Men det var det kvinnliga författarskapet som fick utstå massiv kritik. Som människorättskämpe och skribent för dagstidningen Radikal var hon länge uthängd i pressen. Erdogan ansågs för kontroversiell och frispråkig. Exmannen gick till och med så långt att han skrev en bok om kvinnan utan behå vars erotiska liv var ett exempel på omoraliskt beteende.

Under tiden översattes "Staden i den röda kappan" till alltfler språk utomlands. Europisk press hyllade Erdogan och jämförde henne med Kafka. Hon har mottagit en rad priser för sin romanproduktion, däribland Deutsche Welle Radios litteraturpris. Tidigare har hennes kritikerrosade "Den mirakulöse mandarinen" (2008) nått den svenska publiken och nu kommer alltså genombrottsromanen ut i svensk översättning.

I den här metaromanen låter Erdogan författaren i romanen själv slutföra boken "Staden i den röda kappan". Författaren/turkiska kvinnan Özgür skildrar sin nya hemstad Rio de Janeiro och hur hon ensam och pank hankar sig fram i denna pulserande, skitiga, dansande, livsbejakande och våldsamma stad som slukar människoliv.

Den fullödiga beskrivningen av världens vackraste stad med Kristusstatyn som vakar över alla och envar, lämnar knappast läsaren oberörd.

Liksom Özgür genomför vi samma omvända klassresa från de svala och vackra miljöerna vid kustremsan och beger oss geografiskt sett inåt staden till det stekande helvete som är favelainnevånarnas vardag. Människorna i Erdogan berättelse framställs som överblivna, som rester och avfall. I takt med att pengarna tryter, förflyttar sig Özgür, ständigt livrädd för att bli mördad och våldtagen för några reais, allt längre in i miljöer där hemlösa förruttnar på gatorna och kulsprutebeväpnade gatugäng bevakar strandremsorna om nätterna, där gatubarn skjuts i trädgården invid Candeláriakatedralen och så förstås, männen som alltid vet att finna sig en uppgift inom de här sista utposterna av civilisation, här kallade justiceiros, självutnämnda rätsskipare vars konton räknas i människoliv.

Intensivt och ursinnigt formligen spottar Erdogan ur sig beskrivningarna av staden, parade med huvudpersonens upplevelser och tillkortakommanden.

Språkligt är det en fröjd att läsa hennes långa, illustrativa beskrivningar av Rio. Staden blir kroppsligen manifesterad som en svettande, stinkande och sårig kropp. Prosan är klar och explosiv där den hamrats fram i en kompromisslös utsaga.

Texten upphör liksom aldrig. Den fortlöper mekaniskt och expressionistiskt som det tandlösa, grinande vraket av en för länge sedan vacker kvinna, som nu fortsätter att skaka sin neddrogade och avmagrade kropp i en samba som aldrig tar slut.

Skitig, livsbejakande och våldsam. En stad som slukar människoliv. Rio de Janeiro får kroppslig gestalt i Asli Erdogans roman "Staden i den röda kappan".

CATRIN VILLAUME FÄGERSTRAND