Åsne Seierstad: En av oss. En berättelse om Norge

BOK

Åsne Seierstad

En av oss. En berättelse om Norge

Albert Bonniers förlag

Många tårar kommer att rinna. Det är en stundtals nästan outhärdlig bok Åsne Seierstad har skrivit om Anders Behring Breivik. Och en oerhört bra, viktig och välskriven bok. Ett givet standardverk i Breivik-litteraturen.

Utifrån ett rikt källmaterial ger hon en utförlig bild av Breiviks hela liv. Hon har intervjuat hans mamma, pratat med pappan, och har haft tillgång till sekretessbelagda uppgifter från olika utredningar myndigheter gjorde kring familjen under hans tidiga år.

Seierstad kan därför väsentligt fördjupa bilden av Anders uppväxt. Mamman hade uppenbara problem att få ett fungerande familjeliv för sig, Anders och systern. Hon fick viss avlastning och det fanns även personer som förordade ett omhändertagande av sonen. Men av olika skäl blev det inte så. Förhållandet mellan mamman och Anders verkar sedan ha varit minst sagt knepigt så länge hon levde. Kontakten mellan pappan och pojken var från tidiga år sporadisk, för att så småningom upphöra helt.

Utanför familjesfären är det svårt att se några stora avvikelser under uppväxten. Snarare är det anmärkningsvärda – mot bakgrund av vad som senare sker – just det normala. Som bokens titel säger är han en av oss.

Ett mönster blir synligt. Han söker sig till rörelser vid sidan av den bredaste fåran, och i de sammanhangen vill han gärna bli en förgrundsgestalt. Det gäller graffitimiljön, senare frimurarna och inte minst Fremskrittspartiet, som är särskilt intressant eftersom han där närmar sig det tankegods som så småningom utvecklas i förödande riktning. Men i ingetdera fallet får han det personliga genombrott han önskar, utan vänder rörelserna ryggen.

Efter halvskumma och misslyckade affärer flyttar han hem till mamman och ägnar all sin tid åt dataspelet World of Warcraft. Där – i spelets värld – blev han den ledare och hjälte han ville vara. Väl i den digitala världen söker han sig fram till olika hatiska, islamfientliga sajter och radikaliseras dramatiskt.

Här någonstans händer det som är så svårt att följa och förstå, även i Seierstads skildring. För om Breiviks liv fram till det skedet ändå är förhållandevis normalt tar han nu ett stort steg rakt ut ur all samhällelig och mänsklig gemenskap. Han börjar planera sina dåd. Han är inte längre en av oss.

Parallellt berättar Seierstad två andra historier. Dels om en irakisk flyktingfamilj som tar sig till Norge och vars barn engagerar sig i Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF. Dels om några norska ungdomar som också finner vägen till AUF.

Tre spår alltså. Som löper samma på Utøya. Några av ungdomarna Seierstad följer överlever. Andra inte.

Väl framme vid den 22 juli 2011 når Seierstads bok sin känslomässiga kulmen. Hennes lugna, sakliga stil sviker inte i en enda mening, men texten bultar av så mycket smärta att jag faktiskt inte kan komma på någonting annat att jämföra med. Det är en oerhörd prestation.

Tragedin på Utøya förvärrades mångfalt av polisens alla misstag. Seierstad beskriver växelvis och brutalt detaljerat hur Breivik lugnt och metodiskt går runt på ön och släcker liv efter liv och hur polisen samtidigt begår en lång rad av misstag efter bombattentatet i Oslo. Att lägga de skeendena bredvid varandra gör att man med förfärande tydlighet ser hur många liv som kunde ha sparats. Mer än så: Det går att se exakt vilka människor som hade levt i dag med en annan polisinsats. Insikten är fruktansvärd.

En avslutande femtedel av Seierstads femhundrasidiga bok skildrar rättegången och följer upp överlevande och anhöriga.

Seierstad tolkar inte, spekulerar inte. Hon serverar fakta. Jag kan svårligen tänka mig att hennes bok går att överträffa i det avseendet. Men utrymme finns fortfarande för böcker som på ett annat sätt försöker förklara och fördjupa sig i olika inslag i Breiviks liv. Tolka och spekulera, om man så vill.

För berättelsen om Anders Behring Breivik måste vi försöka förstå.

Det är i vår tid han blev möjlig.

Han är – så tänker jag ibland – mörkrets hjärta.