Ett val som inte är alldeles självklart är det mellan stor och liten bokstav för namnen på politiska partier. Det visar historien, eftersom rekommendationerna har varierat. Tidigare skrev till exempel dagstidningar partinamnen med liten bokstav. Men sedan några år tillbaka gäller stor bokstav.
Det tidigare bruket utgick från det beskrivande elementet i socialdemokraterna, liberalerna och så vidare – namnkaraktären blev vanligtvis sekundär och den versala begynnelsebokstaven förbehölls officiella partinamn som Socialdemokratiska arbetarepartiet. I dagstidningar kan också en allmän återhållsamhet med versaler – av läsbarhetsskäl – ha spelat in.
Med ett ökande antal småpartier blev situationen så småningom otydlig. För de partierna är ofta namnkaraktären mer påtaglig. En vanlig lösning blev att riksdagspartierna skrevs med liten bokstav, andra med stor. Men denna något haltande logik är numera alltså övergiven sedan Språkrådet med flera instanser började förorda stor bokstav för alla partibeteckningar.
De betraktas helt enkelt som namn.
Så långt är det okomplicerat.
Svårare blir det vid en sammansättning som Folkpartiledare. När förledet syftar på partiet ska det i konsekvensens namn vara stor bokstav. Därmed är det viss skillnad på ett Vänsterförslag (från partiet) och ett vänsterförslag (ideologiskt men inte partipolitiskt). Således är Socialdemokraterna och socialdemokraterna heller inte samma sak.
TT har valt att skriva Alliansen med stor bokstav, men reserverar sig med att alliansen också kan användas i vissa fall.
Förkortningar skrivs helt med stor bokstav – så länge de inte uttalas som ord. Då blir det Fi, Muf och så vidare.
I anslutning till personnamn skrivs ofta partibeteckningen inom parentes. I sammansättningar som S-ledare ska parentesen inte vara med.