Det får inte hända.
Så tänker man.
Det får inte hända.
Det är samma dova chock som efter dubbelmordet och Malexander.
Och allt jag tänker, allt jag säger, allt jag skriver blir bara platt.
Efter tsunamin bad vi Martin Lönnebo att skriva några ord på Correns kultursida, sedan våra egna tagit slut.
Nu letar jag reda på tidningsklippet från 4 januari 2005. Hans ord är lika giltiga nu som då. Här är de igen.
I mötet med de av sorgen drabbade
Lyssna först, lyssna sedan,
tala därpå, varsamt.
Inte undvika, inte tränga sig på,
hjälpa till med det praktiska,
uthålligt.
Inte förklaringar, men närhet.
Inte sentimentalitet, men mod.
Och saklighet, och lyssnande.
Kvaliteten i trösten är omsorgen.
Gud finns om han är i ditt hjärta och i dina händer,
i din barmhärtighet och din kärlek.
Till oss alla dagar
Tryggheten är underbar
men vi behöver än mer modet att leva,
livslust och överlåtelse och modet att dö.
Att vara människa är skörhet,
det enda vi äger är detta andetag
men det är livet.
Sköra i alla länder, förena er,
trösta varandra och gläd er åt livet,
stöd varandra och fatta mod,
minns de döda och älska de levande